Har du någon gång haft en längtan, börjat följa den och lärt dig massor – även om det inte riktigt var din grej? Testa!
Vissa gånger visar vår längtan oss till det vi behöver, eller viktiga erfarenheter, hellre än till den stora drömmen.
Men hur vet man i förväg vad vi kommer att tycka om och vad vi inte kommer att tycka om? Det gör man inte! Det är därför vi behöver testa.
Testa!
Vill du veta om något passar dig? Testa. Och testa inte bara en gång. Det är väldigt få saker som vi lyckas med på första försöket. Testa åtminstone tio gånger. Helst tre gånger i veckan under ett år. Angela Duckworth berättar i Grit – The power of passion and perseverance att det krävs åtminstone ETT ÅR av helhjärtat engagemang innan vi överhuvudtaget fått en uppfattning av vad vi gett oss in i. I hennes familj uppmuntrar man till att prova nya saker. Men man får inte prova olika saker varje månad. Det man kliver in i får åtminstone ett helhjärtat år av engagemang innan man får säga ”det här vara inte för mig”.
Nya färdigheter tar tid
Nya färdigheter tar längre tid att utveckla än vad vi är medvetna om. Det är därför vi behöver vara tålmodiga och ge oss förutsättningar för att lyckas. Men när vi väl lärt oss en färdighet, då är den vår för alltid.
Som en ninja
Jag har själv upplevt det hela. Det år jag tränade Taekwondo var ett av de mest omtumlande, insiktsfulla och berikande år i mitt liv. Det är också det år jag hade de största blåmärkena.
Min idé om att börja med kampsport kom in ganska sent i mitt liv. Jag var 29 år. Jag tror att det var David Allen och hans bok Svart bälte i vardagseffektivitet som väckte min nyfikenhet för kampsport. I boken jämförde David Allen en effektiv person med en ninja! En ninja behöver nämligen vara fullständigt avslappnad och inkännande. Sitter en ninja på spaning och tänker på sina egna personliga grejer kan hen missa knaket borta i buskarna! Jag ville nog se vad det hela handlade om.
Så jag signade upp för pjamassport och började sparka på mitsar. Lyckligt ovetandes om vad jag gav mig in i förstås. Mitt beslutsunderlag var ett 2 minutersklipp från youtube. ”Det där blir nog bra! Bara sparkas och inga händer! Passar nog mig som har en så känslig nacke att jag inte får boxas!”
Det är bara att göra det
Redan första träningspasset gick det upp för mig att Taekwondon skulle utmana mig.
Som första träningspasset. Uppvärmningen.
Tränaren: ”Gör en kullerbytta och spring sedan till andra sidan rummet.”
Jag: ”Driver du med mig? KULLERBYTTA? En sådan har jag inte gjort på över tjugo år?!”
Han drev inte med mig.
Jag gjorde en kullerbytta och sprang.
Ett halvår senare: Tränaren hade ställt upp tre hinder på ca 75 cm höjd efter varandra. Tränaren: ”Så hoppar ni jämfota över hindren.”
Jag: ”Men det är ju omöjligt? Ingen kan väl hoppa över?”
Tränaren hoppade över hindren, med ca 50 cm till godo. Det såg ut som han svävade i luften och bara touchade mattan med tårna.
Jag gapade. Tydligen var det var möjligt. Men jag kom aldrig över på det sättet, däremot kunde jag saxa över…
Jag upptäckte min natur
Det var inga som helst ninjainslag på Taekwondoträningen. Faktum är att träningen inte alls handlade om någon andlig filosofi. Men jag fick bönesvar på annat håll! Jag ramlade över Fem ringars bok som är en klassiker inom kampsport. Det är den obesegrade samurajen Myamoto Musashi som skrivit sina färdigheter i en bok. Denna bok en av mina biblar. Tio år senare tänker jag fortfarande på delar av bokens innehåll varje vecka!
Jag undervisade om positiva och negativa spiraler redan innan jag hörde talas om rytmer. Men medvetenheten om rytmerna har gjort mig ännu mer beslutsam att visa skillnaderna.
Se skillnad på rytmen med vilken saker utvecklas och rytmen med vilken de förfaller
Det finns rytm i allting, men krigarkonstens rytm är något som inte kan bemästras utan övning.
Rytmen i dansens väg, hos trubadurerna, hos blås- och stränginstrument, är bland de mest kända och uppenbara. Inom krigskonsten finns också rytm och välvalda ögonblick för avfyrning av pilar och kulor, likaså för hästrutt. Inte i någon konst får rytmen försummas.
Det finns även en rytm i tomhet.
För krigaren finns en rytm i ökad befogenhet och en i minskad befogenhet, en rytm för att lyckas med sina föresatser och en i att ej uppnå vad man föresatt sig. Också inom köpenskapen finns den rytm i vilken man blir välbärgad och den rytm med vilka den välbärgade ruineras.
På varje väg finns en rytm för medgång och motgång. Man måste se skillnad på rytmen med vilken saker utvecklas och rytmen med vilken de förfaller.
Brukar du fundera på vad som skiljer en positiv spiral från en negativ?
Upptäckte min natur
Jag kommer aldrig att bli någon ninja. Kampsport är inte min stora dröm. Men den har varit ett oerhört viktigt delmål. Genom att följa min längtan kom jag betydligt längre – i helt andra sammanhang!
Bland annat upptäckte jag min egen natur.
Jag visar alltid respekt, alltid
Vi hade uppvärmning. Jag sparrades med en ung man som var betydligt mer erfaren är jag. Så jag visade honom i mitt kroppsspråk att jag gav upp (vilket var olämpligt) men han gjorde inte som jag bad om! Istället fortsatte han att attackera – för det är det man ska göra i kamp! Man ska aldrig ge upp!
Men det klickade till i mig. Att jag, när någon visar en mjuk sida, inte har instinkten att attackera, är en av de bästa karaktärsdrag jag kan ha som en helare. Mina kunder kan vara fullständigt trygga i sin sårbarhet. De kan vara provocerande eller till och med att attackera. Men jag kommer inte, under några omständigheter, att vilja slå tillbaka. Jag gör det bara inte!
Det kan förstås vara en dålig egenskap i många sammanhang. De flesta sammanhang kanske till och med. Jag tävlar exempelvis aldrig. Inte om något. Det intresserar mig inte. Om någon skriver ”utmana dig själv…” så tappar jag intresset.
Men i min yrkesroll är det en av mina viktigaste tillgångar. Inte någon del av min energi, inte ens mitt undermedvetna, kommer att ge tjuvnyp. Oavsett vad som händer. Jag tävlar inte med mina kunder.
Utveckla färdigheter på det sätt som du vill utveckla dem
Jag förstod att jag, för att bli skicklig på kampsport, behövde träna mig i att anfalla när folk visade svagheter. Och detta var bland annat en av anledningarna till att jag slutade träna Taekwondo. Världen behöver fler skickliga helare, inte fler skickliga krigare. Jag hade gått i mål, nått Borkmans punkt och lärt mig det jag behövde lära mig (för den här gången). Så jag gick vidare till andra äventyr. Tacksam över alla möten, människor, insikter och färdigheter. (Vissa följer jag fortfarande på FB, tack för det). Fullt medveten om att min längtan (nyfikenheten om ninjor) visat mig nästa steg. Jag lärde mig massor!
Hur vet du?
Men hur vet du?
Hur vet du att du ska fortsätta framåt på samma väg?
- Du är fortfarande nyfiken
- Du känner att du fortfarande har saker att lära
- Vägen väcker mycket känslor
Hur vet du att du ”bara” når ett delmål
- Inte intressant längre
- Du vill inte utveckla de färdigheter som krävs
Med detta sagt… Hoppas du vill TESTA MER! Ge dig in i saker – även om det inte känns helrätt från första början! Ta vara på lärdomarna. Gå all in. Ge det ett helhjärtat år! Och se vad som kommer ur det hela.
Om inte annat så får du spännande historier att dela med dig utav…
TIPS! Vill du få klarhet varje söndag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Söndags-Reiki. Länk längre ned på sidan…
Få bort stress, oro och rädsla med denna Känslomässiga storstädning.
