På många sätt har 2020 varit ett skitår. Men skitåret har tvingat oss att göra något som är svårt… Vi har fått tillbaka vår inre vägledning!

Har du hört någon säga att år 2020 gett dem tid att stanna upp och känna efter? Detta är årets stora belöning. Vårt guldkorn i omställningseländet. Och detta är något som vi troligen inte gjort självmant.

Alla människor har en inre röst. Denna vägleder oss genom livet. Den kommunicerar med små, knappt märkbara signaler. En längtan. Ett sug i magen. En iver. Ibland, när den inre rösten är väldigt stark, kan vi till och med känna det som vi inte har något annat val.

Vanligtvis viskar den inre rösten. Och eftersom den inre rösten talar med så låg röst kan det vara svårt att höra den, speciellt om vardagsbruset är högt och vi har mycket inom oss. När den inre rösten är grumlig – då finns det bara en lösning.  Att stanna upp. Att sitta still tills det blivit lugnt på insidan.

En skakig och obehaglig resa (men kort, som tur är)

När dånet av vardagen är så högt att du inte längre kan höra din inre röst finns det bara en sak att göra. Och tyvärr är det en tråkig sak. En direkt obehaglig sak.

Jag kan erkänna att detta är en sån där sak som jag inte tycker om att göra. Det är så obehagligt att jag byggt upp en hel vardag som bygger på att jag slipper göra det!  Jag har utvecklat min förmåga att sätta gränser av just denna anledning. JAG TYCKER INTE OM ATT GÖRA DET HÄR!  

För att höra vår inre röst behöver det vara lugnt på insidan.

Sitt still till stressen gått över

När den inre rösten är grumlig behöver vi sitta ned till stressen gått över.

Detta handlar inte om att meditera. Jag ÄLSKAR att meditera. Jag kan med lätthet meditera i flera timmar. Att sitta med Reikihänderna, få kontakt med den ljuvliga källan och njuta av den fullständiga friden – det är paradiset. I det djupavslappnade tillståndet är vi i fullständig kontakt med vår egen inre röst. Nej, det handlar inte om att meditera. Meditationen är belöningen.

Det jag pratar om är inte det meditativa tillståndet utan vägen till det meditativa tillståndet.  

När vi slappnar av bubblar det vi springer ifrån upp till ytan

När vi slappna av bubblar det vi har inom oss upp till ytan. Det är därför som de bra idéerna kommer precis innan vi ska somna, eller när vi lämnar rummet för att gå på toaletten (Jag kallar detta för toalettricket). Ju mer vi har inom oss, desto längre tid tar det att slappna av, och desto fler saker är det som bubblar. Och detta är inte roligt!

Det som bubblar upp är alla saker vi är på väg att missa. Det är det vi är rädd för. Det är en drömlik blandning av vad vi ska äta till middag, jobbärenden, minnen och sådant som skaver, tar energi och visar oss vad vi inte vill ha.

Kollektiv fartblindhet
Fram till 2019 var kollektiv fartblindhet norm. Under 2020 har alla (mycket bryskt) tvingats pallnita.

Mental fartblindhet

Har du hört talas om begreppet fartblindhet? Det används i trafiken och beskriver det faktum att vår kropp vänjer sig med olika tillstånd. Har vi kört 110 km/h på landsvägen ett par timmar så har kroppen ställt in sig på denna hastighet. När vi svänger av är det lätt hänt att vi håller en för hög hastighet. Det känns som vi nästan står still, men om vi tittar på farthållaren så ligger vi på 70 knyck. Mentalt fungerar det på samma sätt!

När vi är i djupavslappning, då står vår inre farthållare på 0.

När vi lever ett avslappnat liv, då är farten 10-20 km/h. (Detta är den ideala farten, tro det eller ej)

Lite snabbare…

När vi börjar ligga på mer än 50 km/h, då börjar det gå lite för fort. I detta läge börjar det vara svårt att höra sin inre röst. Men det är fortfarande ganska lätt att varva ned igen. Det tar bara en dag eller två i avslappning, sedan är vi på banan igen.

För snabbt…

När vi börjar ligga på 70 km/h händer något. När adrenalinet börjar pulsera i kroppen så börjar vi instinktivt gasa, istället för att bromsa. Istället för att minska farten, och återhämta oss, när vi börjar bli trött, så ökar vi farten i hopp om att kunna jobba bort hela att-göra-listan. I detta läge så hör vi inte den inre rösten överhuvudtaget. Och det behövs en vecka eller två för att verkligen slappna av.

Går inte att slappna av längre

Och allt över detta? Hur många kände du som under 2019 mentalt levde i 110 km/h – eller mer! Innan 2020 var fartblindhet norm och vardag. Att tänka och känna efter var en illusion – något som folk pratade om, men som kändes orealistiskt att efterleva. Fram till 2020 var det så här de flesta människor hade sin vardag.

Att stanna när farten är hög är ingen höjdare.

Det VAR vanligare att stressa ihjäl sig än att höra sin inre röst

Fram till 2019 var det betydligt vanligare att stressa ihjäl sig än att höra sin egen inre röst. Personer med tillgång till sin intuition var en udda vara. Likt en sällsynt fågel. Men nu är det annorlunda. År 2020 har kastat om spelreglerna!

Som ett kollektiv har vi tvingats stanna upp! Bryskt har vi har kastats ut ur ekorrhjulet. Vi har isolerat oss ifrån andra människors påverkan. En ofrivillig pallnit som tvingat oss ur vår mentala fartbildhet, vare sig vi velat göra det eller inte! Det har definitivt inte varit en enkel resa, men ur ett andligt perspektiv har den varit nyttig.

Jag tror dock att det är många som säger: ”Låt oss aldrig behöva göra det här igen.” Att pallnita och behöva stanna upp när man är fartblind är ingen lek. Det är stökigt, bökigt och fruktansvärt obehagligt.

Ett bättre samhälle?!

Jag vill tro att ett samhälle där människor lyssnar till sin egen röst är ett bättre samhälle än ett samhälle där folk inte gör det. Jag är övertygad om att hela samhället blir bättre om det är inbyggt utrymme för återhämtning och reflektion. Då kan vi göra saker med kreativitet och omsorg, hellre än att ”bara göra det”. Är du mer omtänksam när du är pigg och utvilad än när du är trött eller sönderstressad?

I början av 2020 var vi alla i chock! Samhället stängdes ned från ena dagen till den andra. Vi bromsade inte. Vi traumatiserades. Hela vårt energisystem frös.

Men nu, märker du att det är annorlunda? Vi är visserligen less, besvikna och inte alls nöjd med den tillvaro vi har idag. Många är i sorg. Men många av oss börjar också bli handlingskraftiga. Kreativa. Längtan efter förändring ligger i luften…  

Den nya tiden
Den nya tidsåldern har varit på väg länge…

Det är nu det händer

Under 2021 kommer vi att bygga upp vårt samhälle igen. Men vi kommer inte att göra det på samma sätt som tidigare. Vi kommer att släppa taget om vissa saker som fyllt sin funktion, och istället fokusera på det som är riktigt viktigt. Vi kommer att fokusera på det vi vill ha mer utav. I andliga sammanhang pratar man om den nya tiden. Vattumannens tidsålder. Den 5:e dimensionen. Den nya Atlantis som ska återuppstå.

Spännande tider väntar!

Känner du dig vilse i sig själv?

Du kan höra din inre röst på bara 19 minuter. Gör denna Känslomässiga storstädning.

Vill du få klarhet varje söndag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Söndags-Reiki. Länk längre ned på sidan…