År 2022 har verkligen varit ett omvälvande år. Egentligen började det i oktober 2021, när min man fick ”fast” tjänst som konsult på Umia. ”Fast tjänst” innebär att det är så mycket arbete att han med lätthet kan stanna kvar på North Volt i många år, inte att han är garanterad en plats. Men efter att ha veckopendlat i tre år stod vi inför ett val. Skulle vi fortsätta på samma sätt? Eller göra en förändring som gjorde att familjen kunde få bo tillsammans? Det var ett lätt val.
Det slutade med att vi köpte makens bonusmormor och morfars hus i hans barndomsby. Ett sekelskiftehus som byggdes i slutet av 1800-talet och var ombyggt under 60- och 70-talet. Nu kunde vi flytta ihop igen!
Byggeran
Vi började under våren med att renovera två rum. Mitt arbetsrum/bonusvardagsrum och hall. All ledig tid gick åt till att fixa. Om vi inte var sjuk förstås. Hela familjen blev utslagen i Covid med jämna mellanrum (sedan oktober, var hes i nästan 9 månader). Vid ett tillfälle sov jag två dygn i sträck. I maj blev det uppenbart att vi inte kom ur sjuksängen. Så jag sökte kontakt med dr Bramberg i Luleå. Och fick hjälp med något som jag inte tänkt på att jag behövde hjälp med.
När jag var 19 fick jag ”körtelfeber” vilken knäckte mitt immunförsvar för åratal framåt. Under två år hade jag feber varannan vecka. Jag var oerhört skör. Klarade inte av minsta överbelastning. Låg och kräktes en hel dag om jag ens drack ett glas vin.
Det var förstås inte körtelfeber, utan Epstein Barr virus. Men det visste jag inte då. Och vid den tidpunkten (tidigt 2000-tal) var det ingen som hade koll på vad det var i alla fall…
Men hade jag inte fått det hade troligen mitt liv sett annorlunda ut. Varför hade jag exempelvis så mycket att hela när jag ramlade över reikin år 2005? Jo, på grund av detta virus.
Och nu blev jag av med det! Med hjälp av några små piller försvann detta virus ur kroppen, en gång för alla. Det kändes som mitt liv började på nytt!
Full sysselsättning med att få ordning
Det finns personer som längtat efter att bo i hus på landet i hela sitt liv. Själv har jag nog tänkt mig att jag skulle bo i lägenhet i hela mitt liv. När vi flyttade till lägenheten i Luleå, när min man skulle studera, var det för att få ett enkelt och lättskött hem.
Att ta klivet till att köpa en hel gård, hus och två uthus, var jättestort. Dessutom var huset möblerat (dödsbo från makens bonus mormor och morfar). Att ”bara” fundera över möblering var full sysselsättning. Det var grejer överallt.
Idag (december 2022) har vi fått någotsånär i ordning. Vi har använt vissa saker som redan fanns i huset och kompletterat med saker vi hade själv. Det är förstås fortfarande saker som vi vill göra, men efter ett år av att huset ständigt fått stå i centrum känns det skönt att få vila från projekt en stund.
Ny vardag för sonen
Sonen har börjat i ny skola, i förskoleklass och åker skolbuss och skoltaxi. Det har varit en stor omställning, men det känns skönt att lägga tiden på rutiner som vi ändå kommer att ha kvar i flera år. (och inte bara kortsiktiga nödlösningar). Det känns att det är mycket på gång kring sonen. Han kommer givetvis vara i centrum under kommande år (igen).
Min mamma gick bort
Så gick min mamma och tvärdog i augusti. Hjärtinfarkt. Handlade mat ena stunden. Inte kvar i livet längre nästa. Det blev förstås en omvälvande tid. Än idag tror jag inte att det är sant.
Men någonstans känns det ändå bra. Hon hade mått extra bra sista halvåret. Bara en månad innan hade hon varit hos oss, på besök i huset, och vi hade haft en väldigt trevlig vistelse. Vi hade till och med ett sånt där ”försoningssamtal” där vi pratade om sådant som var extra viktigt. Det var en snygg sorti. Utan lidande. Hennes pappa (min morfar) gjorde en liknande sorti år 1987. Själv gör jag gärna samma sak…När jag levt till 130 förstås! Jag tänker leva länge, bara bli allt mer vital.
Äntligen jobbfokus igen!
Med flytt klar och det praktiska efter dödsfallet i ordning blev det äntligen så pass lugnt att det gick att fokusera på jobbet igen. Men det blev inte riktigt som vanligt. I själ och hjärta börjar Reikiportalen vara allt mer i centrum. Jag känner att jag gjort ett skifte, klivit in i IT.
Kort år 2022:
Köpt: 1 hus, 2 bilar, 3 luftvärmepumpar, 1 avlopp.
Fixat till: den tredje bilen
Flyttat, tömt 2 dödsbon, städat ur 3 lägenheter. Sålt en lägenhet.
Fått: 1 kanin, Covid 19, en gigantisk studsmatta (men den kanske var till sonen?)
Återfunnit: Super Mario-spelen som jag hade när jag var liten.
Spacklat, tapetserat, burit 20 kilos gipsskivor upp för trappen.
Börjat träna styrketräning (vad gör man inte för att kunna bära de där gipsskivorna?)
Träna med ett annat mindset och tillvägagångssätt än jag någonsin gjort förut
Besökt jultomten i Rovaniemi
Begravt min mamma
Varit med i två olika coachprogram
Börjat elda i kamin igen
Skrivit copy till Aftonbladet, Expressen, DN, tidningen Free och Tidningen Extra i Luleå och Boden och förstås till Känsla.nu, gjort 20 nya Guidade Reiki till Reikiportalen.
Konferencier för Förenade Reikiförbundets forskningskonferens.
Nu ser jag framemot ett 2023 där jag:
- Jag är mer utåtriktad, träffar fler människor (har till och med träffat mindre folk i år än under pandemin, räknar givetvis digitala träffar).
- Får kliva in i fler sammanhang
- Göra superhäftiga Guidade Reikis och filmer
- Göra kostförändringar för hela familjen
- Bli friskare och friskare
- Tränar vidare och få den där vältränade kroppen som jag längtar efter
- Får semester (och inte behöver lägga allt tid i huset)
- Bygger ett kanin-mini-land.
- Gör ett badrum på övervåningen
[…] Då (2022) ville jag: […]