Det sägs att det tar ungefär 10 000 timmar för att bli riktigt duktig på något. Det kanske låter mycket, och det är det förstås. Men när man gör något som man älskar är detta ingen uppoffring. Tvärtom. Det är dagens höjdpunkt. Timmarna kommer liksom på köpet.
Igår slogs jag av en fundering: Hur många timmar har jag suttit med skrivandet?
Mina skrivrutiner, ett par timmar varje morgon, har jag haft från 2013. Jag sitter ungefär 2-3 timmar om dagen, vissa dagar blir det förstås mindre. Men ibland mer… (Ps. detta är tiden via datorn, tiden jag går runt och tänker på vad jag ska skriva är ungefär 1-3 timmar om dagen den med).
2 timmar om dagen * 7 dagar i veckan * 52 veckor på ett år * 8 år = 5 824. Alltså lite drygt hälften av de där 10 000 timmarna.
Nu börjar det bli riktigt roligt
Skrivandet blir bara roligare och roligare för varje år. Från början blev det ganska lite gjort, trots att jag satt ganska länge. Nu går det relativt fort att fånga en idé. Känns som jag ständigt är på idéjakt! (något som tilltalar mig). Det är något jag gärna vill ha mer utav.
Jag skriver i många områden. Det är krönikor, Guidade Reiki och nu kommer det bli allt mer Copy-innehåll till sociala medier (har fått tips på hur jag ska kunna dela med mig mer, känns jättespännande att jag äntligen hittat något som känns som det fungerar). Och dessutom företagsartiklar (till företagande.se och Reikiförbundet) och så har jag en artikel som kommer i nästa nummer av Free. Och jag gör föreläsningsinnehåll också, förstås.
Praktiskt att kunna skriva
Från början handlade skrivande (förstås) om ”kan jag?” Nu börjar fördelarna visa sig. När jag sitter på en föreläsning om Reikiforskning och efteråt kan skriva en artikel utifrån innehållet, då börjar det kännas som jag kan göra skillnad. Inte bara för mig utan för hela Reikisverige. Samma sak med artikeln i Free som handlar om hur Angelic Reiki kom till Sverige…
Det var förresten år 2019 som ”proppen gick ur”, efter klicket om försäljningen. Då kom BSchool – jag började blogga, skriva företagsartiklar och blev krönikör. Innan hade jag suttit 2*7*52*5 = 3640 timmar och skrivit kursböcker och en bok om Så-funkar-Reiki.
Mängder av utvecklingspotential
Själv tycker jag förstås inte att jag är i mål. Jag ser framemot att få lägga 4200 timmar till för att komma upp i 10 000 övningstimmar. Och sedan kommer jag garanterat att lägga 10 000 timmar till! Jag tycker det är inspirerande hur exempelvis Läckberg utvecklar sitt skrivande genom olika samarbeten. Inte ens som etablerad står det still, utvecklingen sker hela tiden.
Redan nu märker jag ju hur historier kommer till mig. Jag ser framemot när det går lika lätt i sociala medier. Och skönlitterärt! Vad jag längtar efter att få till historier den vägen! (Med mitt eget romanprojekt är jag i en idéinsamlingsfas – skrotade (!!!) stora delen av ramhistorien och är öppen för en ny, superspännande berättelse).
Puh!
En sak hände som var förvånansvärt trösterik. Jag har hört att Paulo Cohelo skrev Alkemisten på en vecka (eller två). När man själv får till maximalt en a4 på samma tid kan man ju bli lite frustrerad. Men Alkemisten var inte hans första bok! Det var hans femte publicerade! (och då vet vi inte hur mycket som hamnat i byrålådan innan dess).
När man kan något går det lätt! Men vägen dit tar 100 och kanske 1000 eller 10 000 gånger längre än vad den går när man kan något.
Har du något som du gärna lägger 10 000 timmar på?
ps. Om jag fortsätter i detta tempo när jag 10 000 timmar år 2027. Känns väldigt spännande att se var mitt skrivande är då.