Sök

Ett trappsteg senare

I detta inlägg berättar jag om min skrivprocess där jag försöker ge mig i kast med något som jag testat flera gånger förut, och inte lyckats med. Än.

När man är i början av en process kan det, minst sagt, kännas tungt. Du är full av tvivel. I bästa fall har du hört någon berätta om ljuset i tunneln och att det kommer att lösa sig, men helt övertygad är du definitivt inte.

I denna begynnande fas är det viktigt att du fortsätter framåt och testar (även om du inte tror på det du gör alla dagar). Ibland är det viktigare att sätta rutinerna än att få resultat.

Jag önskade

Jag har alltid, sedan jag var liten, velat skriva skönlitterärt. Drömmen har varit att få skriva manus till en disneyfilm, eller berätta någon magiskt vacker historia som Maria Gripes Agnes Cecilia eller Tordyveln flyger i skymningen. Jag gillar också kriminalare, även om jag faktiskt de senaste 15-20 åren föredragit tv-serier som Castle och Mentalisten, hellre än att läsa krim. Och barnböcker… Har alltid älskat Pettson & Findus och skrattar gott åt Läckbergs Super Charlie där välskrivna historier kompletteras med humorn i bilderna

Givetvis har jag försökt att skriva. Väldigt många gånger. Har ett antal övergivna 60-sidorsprojekt. Kom igenom ett helt bokmanus under en skrivkurs 2007 (något som jag faktiskt trodde var omöjligt). Men då projekten har varit stora, tidskrävande och på många sätt över min kapacitet har jag lovat att hålla mig ifrån dem ett tag.  Tills nu…

Utvecklingstrappa

Livet tog ut en plan – träningsläger

När vi har en längtan kommer livet att göra en plan som leder oss från den plats vi är, till den plats vi vill vara på. Tidigare har jag skrivit hur ett skifte i mindset gällande försäljning varit nyckeln till mitt skrivande (otippat, hade aldrig kunnat göra den kopplingen själv). Detta har varit en nyckel.

En annan nyckel har varit att få upp mitt självförtroende som skribent.

När jag började blogga var jag full av skepsis. Skulle jag verkligen kunna komma med nytt content varje vecka? Med facit i hand. Ja! Det kan du!

Första leveransen av artikel till Företagande.se var jag supernervös! Men den blev publicerad! Liksom åtta till!

När jag fick uppdraget som krönikör var jag fundersam. Skulle jag verkligen kunna få tillräckligt många bra historier? 25 krönikor senare kan jag bara säga – yes I can!

I nästa nummer av tidningen Free har jag skrivit reportaget som handlar om hur Angelic Reiki ® kom till Sverige.

Alla dessa skrivuppdrag har gett mig självförtroende. Nu har jag upptäckt själv att jag faktiskt kan skriva. Jag kan lita på mina rutiner, de funkar verkligen. Jag har åtminstone hum om hur jag får till de texter jag skriver.

Jag har tagit några trappsteg vilka leder mig mot min skrivardröm.

Löfte

Testa igen

Strax innan jul fick jag en manusidé till ett skönlitterärt projekt. Jag hade ju lovat mig att hålla mig borta från det skönlitterära, men gällde verkligen det löftet fortfarande?

Varför gav jag löftet? För att inte ge mig in i ett flerårigt projekt där jag saknade pusselbitar för att lyckas.

Men nu. Är det verkligen sant? Gäller det fortfarande?

Nja, kanske inte? Nu har jag möjlighet att lägga 1-2 år på ett skrivprojekt. Jag har visserligen saker att göra, men inget är så stort och känslomässigt krävande som det var att bygga upp Reikiportalen under 2021. Dessutom passar det mig att ha flera projekt på gång samtidigt. Omväxling ligger i min natur.                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Manusidén var dessutom riktigt, riktigt bra.

Och så känner jag inte samma intensiva driv in i de övriga skrivprojekten. Jag vill givetvis vara kvar i dem, men intensiteten har gått ur (som den gör när man lärt sig det man behöver lära sig).

Håll borta det negativa

Håll den negativa rösten borta

En av de saker jag behövt lära mig är att hålla den negativa rösten borta när jag skapar. Det handlar inte om att den har fel utan att använda den vid rätt tillfälle. Kritikern ska in i slutet av projektet, när det ska finslipas. Inte i den kreativa fasen när idén ska få liv.

Sedan jag började med mitt skönlitterära projekt har det låtit i mitt huvud:

Är du säker på att den här texten ska vara just här? Är du inte fel?

Blir det inte lite platt innehåll?

Men gud vilken meningslös scen

Tror du fattar poängen.

Och den inre rösten HAR RÄTT! Det är skittexter!

Positiv feedback

Använda ifrågasättandet i rätt läge

Men jag låter inte (längre) den inre rösten lamslå mig. Faktum är att jag (numera) vet att jag ändå kommer att få skriva om texten flera gånger!

Till och med när boken är ”färdig” och det finns innehåll från början till slut så kommer jag att få redigera den. Flera varv! Till och med stora författare (som Läckberg) får skriva om sina böcker efter redaktörsutlåtande. När boken är ”klar” väntar väldigt stora mängder arbete. Ingen sätter manuset första gången!

Så det som står i det allra första utkastet (hur bra eller dåligt det än är) är ganska oväsentligt. Tack vare att jag vet det är det lättare att hålla den där negativa rösten på avstånd.

Jag kan säga till min inre röst: ”Jag vet att du har mycket att säga, det finns fog bakom det du uppmärksammar. Men i detta läge spelar det faktiskt ingen roll. En skittext är bättre än ingen text. Det är bara att fortsätta framåt.”

Att jag sedan bara fixar att sitta ca 15 minuter med texten innan inspirationen dör ut och allt blir svart är en annan femma. (Sitter jag för länge blir jag irriterad, och då påverkar det mina andra projekt negativt). Då får jag väl sitta korta pass och skriva några rader varje gång. Alla tiotusenmilamarscher börjar med ett steg.

Skrivardröm

Nästa trappsteg?

Nu, när jag kör fast, kan jag tillåta mig att vara öppen för lösningar i stället för att sura ihop. Bara det gör hela skillnaden.

För att komma hit har jag behövt träna mig i färdigheter som kan möjliggöra nästa steg.

Jag hör mig själv säga: Vi får väl se vad som händer med denna bok (har lärt mig att bara lova sådant som jag vet jag kan hålla). Så jag lovar ingenting.

Men det känns faktiskt som om det här bokprojektet kommer att bli av. Allt talar om att det är nästa naturliga steg… För mig är det en jättegrej. För varje år ser jag mig alltmer i den bransch som jag alltid drömt om att få vara.

Har du observerat några trappsteg som möjliggjort något du längtat efter?

Har detta inlägg gett dig en pusselbit? Dela det!

5 1 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Stäng
Med kärlek från Känsla.nu
Copyright © 2021. Alla rättigheter förbehållna.
Stäng
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x