Sök

Hur vet man när något är rätt?

”Har du något inlägg som handlar om när något är rätt?” frågade en stamkund. Nej, faktiskt inte? Men det borde jag ju ha! Det är ju en fråga som många grunnar på.

Det här med att fatta rätt beslut och veta om något är rätt är något av en konstart i sig själv. Innan jag började med Reiki hade jag vissa åsikter om saken. Efter nästan två decennier i den helande världen (och entreprenörsvärlden) ser jag på det hela på ett annat sätt.

var jag livrädd att fatta fel beslut.

Nu vet jag att till och med felaktiga beslut kan bli riktigt bra. Dessutom kan det som blir fel vara riktiga gudagåvor.

Jag tänker ofta på historien om den gamle mannen som Kristina Reftel berättar om i Det är aldrig kört, en liten bok full av hjärtevärmande historier.

Att döma

Det var en gång en gammal man som bodde i en by. Han var väldigt fattig, men till och med kungar avundades honom hans vita, vackra häst. Många hade erbjudit sig att köpa hästen, men mannen hade alltid nekat.

En morgon upptäckte mannen att hästen inte stod kvar i stallet. Hela byn kom och beklagade sig hos mannen: ”Vilken dåre du varit! Du skulle ha sålt hästen, så hade du nu haft lite pengar att leva för under slutet av ditt liv. Nu har hästen blivit stulen, och du har varken pengar eller häst. Vilken olycka.”

Den gamle mannen svarade: ”Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Det är det enda vi vet säkert, allt annat är bedömningar. Om det är en olycka eller en välsignelse, vet vi inte än, för det vi ser är bara ett fragment av livet. Vem vet vad som händer sedan?

Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade alltid ansetts vara lite annorlunda, lite tokig – och nu hade de fått beviset. Men femton dagar senare återvände hästen plötsligt. Han hade inte blivit stulen, han hade rymt ut i vildmarken. Nu kom han tillbaka, tillsammans med tolv andra vita hästar, lika vackra som han själv.

Folket i byn samlades förundrade. ”Gamle man, du hade rätt. Det var sannerligen ingen olycka att din häst försvann. Vilken välsignelse det visade sig vara.”

Om du läser ett enda ord i en mening – hur kan du då bedöma hela boken?

Den gamle mannen svarade: ”Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min häst har återvänt. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Om du läser ett enda ord i en mening – hur kan du då bedöma hela boken?” Den här gången skrattade inte byborna åt mannen, men inom sig visste de att han hade fel. Han hade ju tretton vackra hästar att glädja sig åt.

Den gamle mannens son började träna vildhästarna, men efter en vecka föll han av en av vildhästarna och bröt benet.

Folket i byn samlades igen: ”Tänk – du hade rätt. Det var sannerligen en olycka att dessa hästar skulle komma i din väg. Nu har din ende son brutit benet, han som tjänade pengar åt er båda. Nu är du fattigare än någonsin.”

Ett enda penselstreck är inte nog för att bedöma hela tavlan

Den gamle mannen svarade: ”Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min son brutit benet. Om det var en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Ett enda penselstreck är inte nog för att bedöma hela tavlan.”

En månad senare blev det krig i landet, och alla unga män i byn tvingades gå med i armén. Men den gamle mannens son undslapp, eftersom hans ben var skadat.

Folket i byn samlades hos den gamle mannen. ”Du hade rätt – att din son bröt benet visade sig vara allt annat än en olycka. Han är förvisso fortfarande skadad, men han är i alla fall kvar hos dig. Vilken välsignelse! Vi kanske aldrig får se våra söner igen.”

Och den gamle mannen svarade: ”Det kan vi inte veta. Allt vi vet är att era söner tvingats ut i krig och att min son är här. Om det är en olycka eller välsignelse vet vi inte än. Döm inte, då stelnar sinnet. Det enda vi vet är att livets väg är oändlig. En väg når sin ände, en annan väg har bara börjat. En dörr stängs, en annan öppnas. Du når toppen – det finns en högre topp någonstans. Livet är en resa. Vad som väntar bakom kröken vet bara den som går vidare.

Detta är min påminnelse om att saker inte alltid är vad de ser ut att vara, så var öppen och se vad som är möjligt just nu.

Vad vi gör det till

När jag gick en företagsutbildning sa föreläsaren:  

”Det finns inga garantier i företagandet. Det är omöjligt att veta vad som blir en framgång och vad som inte blir det. Det finns företag som hade en vattentät affärsplan, men ägaren fick det aldrig att fungera. Sedan finns det ägare som kan skapa oändlig framgång, trots att affärsplanen var katastrof och omöjligt skulle få att fungera. Det blir vad man gör det till.”

Detta är något jag verkligen tagit med mig. Genom åren har jag sett detta bekräftas gång på gång. Vi kan vara något riktigt bra på spåren, men sumpa det. Eller så kan allt vara emot oss, men vi kan lyckas i alla fall. Så det här med rätt eller inte? Det är mer komplext än vad man kan tro.  

När du valt – få det att bli rätt beslut

Själv har jag bestämt mig för att få alla beslut att bli rätt beslut!

Innan jag valt, då får jag vela hur mycket som helst. Det tar alltid längre tid än vad man tror när man befinner sig i informations-insamlings-processen. Då är man ombytlig och velig. Tycker en sak på måndagen och en annan på tisdagen.

Men när jag valt och fattat ett beslut, efter den punkten går jag in med en annan energi. Nu är det min uppgift att få det att bli rätt beslut! Inte slösa bort energin på att undra om gräset möjligen hade varit grönare på andra sidan och vad som hade hänt om jag valt något annat. Efter jag valt går jag helhjärtat in i att vattna och rå om min egen gräsmatta.

Grundat i kärlek

Jag vill att alla mina val ska vara grundade i kärlek, inte i rädsla. Detta är ett medvetet val, ett andligt kontrakt jag gjorde med mig själv när jag var tonåring. (Min mammas liv blev som det blev eftersom hon kontinuerligt fattade beslut av rädsla och övertygelsen ”det där vill jag aldrig ha igen”. Hon fick det aldrig igen, men samtidigt fick hon det torftigaste liv jag någonsin sett. Jag vägrade att ha det på det sättet!) Att endast göra val utifrån kärlek är faktiskt ett av få andliga kontrakt från min barndom som jag valt att behålla.

Jag tror förstås att jag fattat många beslut av rädslor i tidigare liv, så pass många att få mig att vilja göra annorlunda denna gång. För att påminna mig om de beslut jag redan har fattat har livet gett mig händelser tidigt i livet vilka blivit symboler för mina val. Men det är en annan del av historien.

Att fatta beslut som är grundade i kärlek är inte ”rätt”, lika lite som det är ”fel” att fatta beslut av rädsla. Ibland behöver vi fatta beslut av rädsla för att se vad som händer. Vi behöver löpa linan ut för att upptäcka orsak och verkan.

Hur vet man?

Hur vet man om något är grundat i kärlek eller i rädsla? Man lär sig att känna det. Det som är grundat i kärlek är öppet, ljust och obegränsat! Det som är grundat av rädslor är ofta till för att undvika något. Det är slutet, begränsande och fullt av motstånd.

Ju mer närvarande, desto snabbare lär du känna dig själv

Det finns endast en person som kan veta vad som är rätt för dig, och det är du. Du är den enda som kan känna dina drivkrafter, dina förhoppningar och dina förutsättningar.

På frågan: ”Lär dig att fatta rätt beslut” skulle jag snarare vilja säga: ”Ju mer närvarande och icke-värderande du är desto snabbare lär du känna dig själv och din egen skapandeprocess. Ju mer du lär dig om dig själv, desto bättre kontakt får du med din magkänsla och desto bättre beslut kommer du att fatta.”

Efter ett tag börjar du ana ett mönster. Du lär dig att känna hur det känns i kroppen innan det händer något riktigt bra eller innan det händer något som ger dig en kalldusch (är du rädd för det sistnämna rekommenderar jag att du använder Guidad Reiki för att lösa upp cellminnen och oro för framtiden, det kan förändra mer än vad du tror).

Pirr i magen

Själv känner jag ett pirr i hela kroppen när det är rätt sak. Det finns förväntan, iver och glädje i luften. När det är fel känner jag motstånd i hela kroppen.

Med detta sagt kan jag också avslöja att de två arbeten som jag ”tvingats in i” trots mitt motstånd också varit de bästa utvecklingsplattformar jag någonsin kunnat få! Det som kändes som ett bottennapp var ett bönesvar delux.

Så inte ens pirret i magen är hela sanningen.

Det är som den gamle mannen sa: Det kan vi inte veta. Om det är en olycka eller välsignelse vet vi inte än.

Jag vet inte om det här inlägget gett några direkta ”svar”. Men det sätter kanske igång tankarna?

Lämna gärna en kommentar och säg vad som kom till dig!

5 1 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Stäng
Med kärlek från Känsla.nu
Copyright © 2023. Alla rättigheter förbehållna.
Stäng
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x