Stickan i tån

Att ha Reiki som mamma kan vara den bästa gåvan.

I veckan gjorde vår son illa sig. Jag hörde inte vad som hände, plötsligt kom han till mig och var jätteledsen. Han hade gjort illa tån.

Det såg ut som om han hade fått en 2 cm sticka längs med trampdynan på stortån. Eller var det en sticka? Barnet grät hejdlöst och det gjorde så ont att jag inte fick känna efter. Kunde verkligen en sticka vara så lång? Hade han rivit upp tån på något?

Mina Reikihänder började omedelbart pulsera (energin går igång när den behövs) medan jag ser hur tån – och delar av nedanför leden sväller upp.

Respekt för stickor

Jag har en väldig respekt för stickor. Sonens farmorsmor dog av stelkramp efter en sticka. (Visst fick han stelkrampsvaccin i sina vaccineringar?). Foten sväller, barnet gråter och jag står handfallen. Ringer 1177. 13 minuter väntetid. Under tiden fortsätter energin att flöda från mina Reikihänder till foten.

Stukning?

Sköterskan tänker inte på stickor. Hon har varit med förr. ”Det handlar troligen om en stukning eller en fraktur, kan han röra på tån?” Han kan röra på tån. Men hon är troligen något på spåren, för det pulsen i min Reikihand går inte bara över tån utan över hela handloven. Det känns som foten fått sig en ordentlig smäll.

Högläge

Vi får tips om högläge (check på den, kom automatiskt när jag Reikade foten i min famn), värktabletter, is mot svullnaden. Hon kontaktar också vårdcentralen och fixar oss en återuppringningstid, vi behöver in. Under tiden slutar barnet att gråta.

Reiki går genom kylklabbar

Reikienergi går även genom kylklabbar. Jag ger barnet värktablett och fortsätter Reika genom isomslaget. En halvtimme senare har svullnaden lagt sig. Energin slutar pulsera i mina händer.

Det är en sticka?!

När svullnaden gått ur ser jag att det verkligen är en sticka. Nu kan jag känna ”bulan” under min fingertopp. Med lättare bedövning (av is och värktabletter) på barnet använder jag pincett för att dra ut stickan. Den lossar i sin helhet (går inte av *puh*).

Vi rengör med alsolsprit och tryckförband (nu kommer det en bloddroppe). Reikienergin kommer inte igång fler gånger, det är klart.

Goda nyheter

När sköterskan ringer tillbaka från vårdcentralen har jag goda nyheter. Allt ser bra ut. Hon ger lite tips om rengöring (sätt alsolsprit på plåstret). Jag fick ok på omslaget som jag intuitivt gjorde.

Timmen efter skadan kan sonen obehindrat gå på foten. Det finns ingen svullnad. Ingen blånad. Plåstret stramar förstås litegrann, men annars är det som vanligt. De kommande dagarna rör han på foten som om ingenting har hänt.

Hjälp när olyckan är framme

Dessa stunder händer (som tur är) extremt sällan. Men jag är så oerhört tacksam över att ha Reikin med mig i mitt föräldraskap. När man kan häva en skada i samma stund som den uppstår kan man undvika följdverkan. Jag vill inte ens veta vad som hade hänt som svullnaden inte gett med sig och vi behövt åka akut till vårdcentralen. ”Välj stora stabila skor” sa sköterskan. Sådant behöver vi inte tänka på, för foten har redan läkt. Sonen behöver inte ha ont och halta i en till två veckor.

Sedan vill jag förstås uttrycka min tacksamhet för tjänsten 1177. Att få kontakt med en sköterska på snabbare tid än vad det hade tagit att åka till akuten är guld värt.

Jag tror på det bästa av två världar. Reiki & vården. Tillsammans. Inte var för sig.

Det bästa av båda världar

Om det var Reikin eller isen som gjorde att svullnaden lade sig? Jag tror på kombon och kommer alltid använda mig av konventionella tillvägagångssätt samtidigt som Reiki, oändligt tacksam över att slippa veckovis följdverkan.

Har du använt reiki som andra hjälpen?