När jag började med andlighet (år 2005) ville jag att alla människor skulle ha det bra, alltid, i alla sammanhang. Det var min dröm. Att ta bort det jobbiga och leva i evig frid. Det var ju förstås inte så verkligheten såg ut, så jag blev guidad (drogs till) böcker som handlade med reinkarnation och hur vår själs liv ser ut ”på andra sidan”.
Det jag fick veta gav mig en smärre livskris.
I Sylvia Brownes bok Livet på andra sidan – ett mediums guide till vår värld och nästa, fick jag veta att själarna sysselsätter sig med sådant som intresserar dem. Vissa lyssnar på änglakonserter, andra forskar och studerar. Sport är omtyckt även på andra sidan. Alltså sådant som vi redan gör?!
Den stora skillnaden är att vi, på andra sidan, inte påverkas av jordens långsamma energi. Allting sker omedelbart. Vill vi ha ett nytt kök – vipps är det bytt. Vill vi komma till andra sidan jorden – vipps är vi där!
Jag bara satt och gapade. Var det sant, var det inte sant? Det kunde jag inte svara på. Men det kanske fanns något i det. Den där klassiska bilden på efterlivet, med en ängel som spelade harpa, kändes så orealistisk. Inte skulle vi väl spela harpa i evig tid?
Men om det var sant? Om vi redan hade allt vi kunde drömma om och kunde manifestera det när vi ville, varför lämnade vi då det tillståndet för att kliva ned på jorden (och må skit). Jag var skakad in i ryggmärgen.
Vad får vi?
I veckor funderade jag över vad vi kan få här på jorden, som vi inte kan få i ett fullständigt lycksaligt tillstånd.
Vännerna finns redan på andra sidan…
Vi får ju inte med oss några materiella ägodelar….
Vad kommer till dig? Vad är det vi är här på jorden för att ta del av?
Det enda jag kom fram till var känslor. Det vi får på jorden, som vi inte kan få ur vårt lycksaliga tillstånd, är känslor.
Vilka känslor då? De där jobbiga känslorna som jag försökte bli av med?
Missunna inte människor deras kriser
En vän sa något som följt mig sedan dess. Hon sa: Missunna inte människor deras kriser – det är då de växer som mest.
Ligger det inte något i det?
Det är i motgång vi hittar vår styrka. Det är i motvind, inte medvind, som en drake flyger.
Vi upptäcker hur starka kan vara först när vi behöver vara starka.
När vi är starka växer självförtroendet. Och när självförtroendet finns där, så kommer också möjligheterna.
Först hörde jag det…
Först hörde jag det, sedan började jag se det med egna ögon. Det stämde! Det var genom de jobbiga situationerna (det jag inte önskade någon) som människorna utvecklades – och höjde sin egen ribba i alla områden av sitt liv. När självkänslan fanns där nöjde de sig inte med något mindre.
Vill du ha hjälp att se det bra i din situation? Beställ andlig vägledning eller en läsning.
Jag tror att bra saker är på väg, även om vägen dit kan vara skakig (och betydligt mer utmanande för vissa). Både kollektivt och individuellt.
Så länge vi kan klara av att hålla oss ifrån att gå in i rädsla, och därmed stänga ned tilliten och kreativiteten, kan riktigt bra saker hända. Min uppgift är att hjälpa oss att hålla ljuset, så vi kan göra citronsaft (eller varför inte en välsmakande lemon curd) av citronerna som kastas på oss. Let’s stay Grit. Eller på svenska: prova till du lyckas.
PS! Jag håller på att testa om det är möjligt att vara lycklig varje dag, trots allt som händer runt om kring mig. Vad tror du kommer kunna hända om jag lyckas?
Min mammas död blev hemsk, hon plågades med andningen i slutet, så jag fick dåligt samvete för att inte ta henne till sjukvården, men så blev det inte! Att möta henne igen, i full färd med att hålla på med blommor, då släppte mitt dåliga samvete, hon levde för första gången med det hon gillade, fast hon var död, I samma veva mötte jag min bror och syskonbarn, vi gick tillsammans ett tag och pratade, helt obesvärade av sjukdomarna dom haft! Det här gjorde att jag ville börja leva ”livet” som jag skulle få efter min död, varför ska jag vänta tills jag är död! Älskar mitt liv, så klart har jag motgångar och känner mig nere, än har jag steg jag ska ta, kanske för alltid, lite motstånd bör man nog ha, annars skulle det bli så långtråkigt, eller hur! Visst är det ljuvligt att sväva med lyckokänslorna, tur man har skor så man inte svävar iväg
Läckert =)