Vad är en pedagogisk andlig lärare?

När det är rätt går det lätt brukar man säga. Samma gäller när pedagogiken är där. Vips kan något komplex bli begripligt.

”Ja!! Äntligen fick jag till det” hurrade jag (alldeles för högt) när jag i kurssammahang lyckas med något jag inte fått till – ja någonsin förr. Helt obegripligt för de som lyssnade.

”Nu förstår jag, jag har aldrig fått så tydliga inre bilder förut” bekräftade en kursdeltagare, en av de fåtal deltagare som faktiskt varit med under hela min utvecklingsresa.

Men vad var det jag hade fått till?

Lyssna och förstå

När jag undervisar vill jag att deltagarna ska lyssna och förstå. Om de lyssnar och förstår – då är jag i mål. Då tycker jag själv att jag gjort mitt jobb som lärare.

Har du tänkt på att man känner ganska tydligt om folk lyssnar på en eller inte? När människor lyssnar finns det ett sug i rummet. De vill veta mer.

När man tappat ”lyssnarsuget” tappar man både tråd och intresse. Ibland när man ville berätta något, men plötsligt glömmer bort vad man skulle säga, då kan det vara så att den som lyssnat inte lyssnat lägre. Flödet försvinner.

Som pedagog vill man att folk ska vara med, de ska lyssna (så mycket som möjligt åtminstone).

Utrymme att lyssna & intresse

Det finns två saker som människor behöver för att kunna lyssna:

Känslomässigt utrymme att ta emot & personligt engagemang (intresse).

Om den som lyssnar inte är intresseraddå seglar hen bort i sina tankar och blir disträ. Eller så uppstår det en känsla av irritation och rastlöshet: ”Har du inte pratat klart än?”

Det känslomässiga utrymmet har med den inre känslobägaren att göra. Hur kan mottagaren ta emot budskap innan det vakat så mycket tankar och känslor att hen bara måste berätta om det?  

Ju mer intresserad… desto fullt blir det

I mitt yrke har jag förmånen att vara omgiven av kunder som älskar att höra mig prata. Jag kan hålla utbildningar i två dagar, prata non-stop, och de vill fortfarande höra mer! Så intresset brukar vara där.

Utmaningen i detta är att det vaknar känslor och tankar när vi blir känslomässigt berörd.

Ju mer man lyssnar desto mer fylls känslobägaren upp.

En känslobägare som är full av tankar, känslor och inspiration kan vara ljuvligt! En av de härligaste upplevelserna i hela världen… Så det är det är generellt BRA att det är så intressant att det vaknar tankar och känslor.

Nackdelen är dock att personen slutar lyssna.

Om jag fyller lyssnarens känslobägare på förmiddagen dag 1 är hen införmågen att lyssna resten av kursdagarna. Det blir bortkastad tid för oss båda. Varför ska jag prata om ingen orkar lyssna?

Fylla & tömma

Generellt har det blivit betydligt färre ord, och mer tid att bara vara, under åren som kurslärare.

Jag har förkortat kurstiderna ordentligt. Eller både förkortat och förlängt.

Istället för att göra den klassiska varianten: Två knökfulla kursdagar från vilka deltagarna minns en bråkdel har jag 1,5 timme storytelling (där jag berättar utifrån kursdeltagarnas berättelser) * 3 tillfällen.

Personligen upplever jag att deltagarna får med sig betydligt MER när de lyssnar på sina kursdeltagare i 1-1,5 timme, än när de gick på kurs i två fysiska dagar! Det kursspecifika innehållet tar de del av på sitt eget sätt.

Mångdubbla tiden i energi

Nu, när jag skulle gå igenom flera moment, vilka kan väcka mycket tankar, känslor och motstånd, så var risken påtaglig att det snabbt skulle bli fullt i Känslobägaren.

Men så kom jag på att vi kunde öva mer.

Så vi övade.

Övade.

Övade.

Men inte tränade. Mer som man gör i Reikiportalen. Man slappnar av och hänger med i guidningen.

Och jäsiken vilken skillnad det blev.

Vi övade på fler moment, och inte tillsammans utan var för sig.

Känslobägaren blev aldrig mättad?! De var med till slutet. I princip alla var vaket nyfiken på frågestunden på slutet (har du varit med om det någon gång i slutet av en 2 timmars workshop?).

Så jag var nöjd! Toknöjd!

Men vad tyckte deltagarna?

Drömde om det hela natten  

Morgonen efter delade ett par av deltagarna sina upplevelser med sina tidigare gruppkamrater. Just deras kurs var slut sedan länge, men längtan efter att prata med någon som förstår gör att gruppen fortfarande (sporadiskt) är aktiv.

Workshopen hade gjort sådant intryck att de hade drömt om den hela natten!

Andra hörde av sig i mail och berättade att de nu kände sig redo att börja jobba med det vi hade gått igenom…

Så det funkade där också!

Det här med att skala av och resa bort ord gör verkligen skillnad!