Det spelar ingen roll när på terminsåret det är. När du är redo kommer läraren och visar dig nästa steg. Men innan måste du göra din hemläxa.
Om du vill ha något, och när du är redo för att ta emot det, kommer du att attrahera den lärare som kan hjälpa dig att få det. Läraren kan vara en person, en kurs eller en bok. Din uppgift är att ta emot det som livet skickar till dig.
Vill du höra om ett tecken som jag fick?
Jag skulle ha ett första möte med en person som skulle kunna hjälpa mig affärsmässigt. Personens uppgift var att visa mig var jag skulle titta, men ansvaret att komma dit låg hundraprocentigt på mig. Jag visste att jag skulle behöva lära mig en hel del.
Den morgonen dök det upp en bok i mitt flöde på instagram. Delningen kom ifrån en person som tidigare tipsat om givande böcker. Jag reagerade på att det var länge sedan jag såg något boktips från hen, säkert ett år eller så… Men jag sökte upp boken på Storytel – och det visade sig att jag redan hade sparat den. Sparat, men inte läst. ”Idag ska jag lyssna på den!” bestämde jag.
Mötet började. Vi kom otippat in på filmen Star Wars. Mötet avrundades. Jag lyssnade på boken. Författaren använde just Star Wars som exempel. Håren reste sig på mina armar.
Hade jag känt ”Den där boken är måste jag läsa?” om den inte kom upp i flödet just den dagen? Troligen inte. Jag hade ju till och med glömt att jag redan hade boken. Hade jag känt ”Häri ligger viktiga lärdomar.” om inte Star Wars varit ett otippat tema som påkallade min uppmärksamhet? Troligen inte. Nu riktades allt mitt fokus på boken.
Vilka dörrar som kommer att kunna öppnas genom detta möte och denna bok kan jag inte svara på. Men jag kan berätta om de dörrar som öppnats för att jag skulle kunna ta emot boken… Här följer en historia om röda trådar och om förutsättningar som behövt falla på plats för att eleven skulle bli redo.
Vi kan bara få utmaningar vi kan klara av
Men först och främst. Det är något jag vill berätta för dig.
Visste du att livet inte kan ge oss saker som vi inte klarar av? ”Troligen inte”, svarar de flesta. ”Det är definitivt inte så det känns.” Känslan när vi står inför en utmaning kan vara överväldigande. Ibland känns det som vi aldrig kommer att lyckas. Jag kan villigt erkänna att jag själv blev mycket förvånad när jag upptäckte det här.
Det finns alltid en pytteliten chans att vi kommer att lyckas
Vissa saker kommer in i vårt liv om test, genom vilka vi får testa, prova och träna. I praktiken innebär det att det inte riktigt är meningen att vi ska lyckas. Vi ska ”bara träna”. Sannolikheten för att vi ska lyckas är kanske bara 10 eller 20%.
Andra gånger är det meningen att vi ska lyckas
Andra saker kommer in i vårt liv som diagnostiska prov. Det är meningen att vi ska lyckas, vårt självförtroende ska växa och timingen är perfekt för att skifta vårt öde. Fördelarna ligger på vår sida. Sannolikheten att vi ska lyckas är så hög som 60-80%, ibland högre…
Men är sannolikheten noll kommer det inte att ske
Men finns det inte den minsta sannolikhet till att vi ska lyckas, om sannolikheten är 0%, då kan inte möjligheten komma in i vårt liv. Då lyser den med sin frånvaro. Vi kan varken attrahera lärdomar eller möjligheter, åtminstone inte nu. Det kan vara timingen som är fel eller färdigheter som saknas. Men är det inte meningen, då kan det inte ske. Det är därför vissa dörrar inte öppnar sig för dig. Åtminstone inte än… Dörrarna öppnas först när du kommer att lyckas.
När eleven är redo kommer läraren
Du kan inte veta när du är redo för en lärare. Du behöver inte heller veta. Universums osynliga krafter vet alltid var du befinner dig i förhållande till det du önskar dig. De vet vilka färdigheter du behöver utveckla innan de kan skicka läraren till dig. Det enda du behöver göra är att följa din längtan.
När du får en känsla av ”det där känns intressant” då ska du nappa. Alltid. Även om det du behöver inte nödvändigtvis känns logiskt. Du kanske inte ser något sammanhang överhuvudtaget. Men vi behöver inte förstå vad som finns bakom de dörrar vi öppnar, vi behöver bara öppna dörren.
En mentor i rätt timing
Själv har jag fått en företagsmentor. ”Behöver hon en företagsmentor?” har varit den vanligaste reaktionen. ”Ja, definitivt” svarar jag. Jag behöver någon som hjälper mig att se det jag inte ser själv. Så sa jag åtminstone innan jag fick mentorn. Känslan av de tips han ger är ungefär som att skära smör med en varm kniv. Det ger en riktning. Han hjälper mig också att fokusera på att gå framåt, istället för att bli nervös. Jag tror nämligen att 2021 blir det år som jag verkligen kommer utanför min komfortzon!
Slogs av tanken
Vägen till en mentor har varit ganska lång. Min vän fick en mentor för ett och ett halvt år sedan, vilket har varit väldigt givande för henne. Kanske var det då som tanken slog mig. Jag kontaktade Mentormatcharen på Almi. Vi hade ett möte. Och sedan hände inte så mycket (trodde jag).
Fick längtan
Ett år senare kom en intensiv längtan. Jag bara visste att jag ville ha en mentor. Jag gjorde en vision board om vad jag ville att mentorn skulle hjälpa mig med. Jag hörde åter av mig till mentormatcharen som gjorde en mycket grundlig behovsintervju.
Sedan hände… Ingenting. Jag ryckte på axlarna. Gick inte in i det hela. Hade fullt upp på annat håll. Det gick flera månader.
Var redo, för när det händer kan det gå fort
Så hade vi ett uppföljningssamtal. Dagen efter testade mentor-matcharen en idé. Tre dagar senare hade jag och min blivande mentor en blind-date.
Om inte…
Från idé till handling tog det ett och ett halvt år. Men egentligen var mentorskapet på gång hela tiden. Vill du höra hur genialisk livets plan var?
- Om jag inte tagit kontakt i höstas och sagt att jag var redo hade mentormatcharen aldrig börjat leta efter en mentor.
- Men, om vi inte hade haft det första mötet för ett och ett halvår sedan hade matcharen inte fått lära känna mig. Nu hörde han mig prata om mina idéer och ett år senare såg han att jag gjort många av dem. Detta gjorde att matcharen fick en uppfattning om vem jag var och vad jag gick för.
Hade jag fått en mentor för ett och ett halvt år sedan hade matchningen inte varit lika bra som den är nu (eftersom mentormatcharen inte vetat vem jag är, tydligen är det inte helt självklart för folk som träffar mig att förstå sig på mig). Dessutom hade jag varit mentalt låst i ganska stora pågående projekt. Det hade inte varit självklart att jag kunde ta emot det som mentorn hade att erbjuda.
Nu var jag i ett helt annat läge. Känslan var ”nu har jag tagit verksamheten så långt jag kan på egen hand, nu är jag redo att ta emot hjälp.”
Åratal av förberedelser och skapa rätt färdigheter
Här skulle jag kunna göra en låååååång lista med allt jag har behövt lära mig innan jag kunde tillgodose mig av det som mentorn ger mig riktning i. Men jag vill inte tråka ur dig. Så jag säger:
Tror du att det är ett sammanträffande att jag fick en studiomick av min man i julklapp (vem behöver diamantringar liksom) samma vecka som jag fick en mentor? Och att jag nu, tack vare micken, kan ge dig som kund en present (en idé som förstås kommer genom mentorn). Jag ser så mycket framemot att ge dig detta! Det är dock några veckor kvar innan det är klart…
Livet är förunderligt.
Att alla de där ”små” sakerna som livet skickat mig genom åren har gjort så stor skillnad. De har varit nycklar för det som komma skall.
Det är så sant: Allt du går igenom förbereder dig för det du bad om. Och: När eleven är redo kommer läraren.
Har du upplevt något liknande?
PS! Vill du få klarhet varje söndag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Söndags-Reiki. Länk längre ned på sidan…
Få omedelbart klarhet på 19 minuter med denna känslomässiga storstädning. Har du råd att vara utan?
