Kreativitet på beställning?
Med bara fyra dagar kvar innan deadline bestämde jag mig för att stryka utkastet till min krönika. Då hamnade jag i ett läge som jag försökt undvika sedan min första dag som krönikör. Jag behövde få kreativitet på beställning.
Kort tid till deadline och stress får inte min kreativitet att flöda.
Vissa påstår att de fungerar som bäst under press.
För mig är det tvärt om.
Stress lägger ett lock på kreativiteten.
Den höjer visserligen pulsen,
men den stöter bort de kreativa idéerna.
Själv fungerar jag som konstnärerna som säger att kreativiteten är en gåva och idéerna är något som kommer till en.
Eller, som Artur Lundqvist så talande sa det:
”Ideerna kommer inte om man sätter sig för att vänta på dem. De föredrar att angripa ur bakhåll”.
Kreativitet kräver ett utvilat sinne och avsaknad av fokus
För att jag ska få idéer krävs två saker:
Ett utvilat sinne och avsaknad av fokus.
Ja, det står rätt. Det står avsaknad av fokus.
Inte närvaro.
Ju mer fokuserad jag är desto sämre blir kvalitén på mina idéer.
Fokus gör visserligen att jag får mycket gjort, men jag blir inte kreativ.
För att vara kreativ behöver jag få lulla runt utan distraktioner,
så jag är fullständigt tillgänglig för de idéer som vill komma till mig.
Matlagning och promenader/cykelturer (utan sällskap) brukar vara min kreativa mottagningstid.
Låst läge
Men nu var förutsättningarna emot mig.
Vi har alla våra akilleshälar.
Huvudvärk är min.
När jag har huvudvärk kommer inte idéerna trots att jag har mottagningstid.
Och nu hade jag haft huvudvärk i en vecka…
Utan förhoppning om ljusning.
Snacka om låst läge.
Jag bestämde mig för att göra något som brukar få mig engagerad.
Jag lyssnade på en bok.
”Vad vill kunden ha? Varför kan de inte få det?” Påminde Donald Miller i Building a Storybrand.
Just ja. Det var ju så en bra historia såg ut.
Då kom idéen
Då kom idéen!
Den var inte intensiv och medryckande som bra idéer brukar vara.
Och den skulle definitivt inte hålla en hel krönika.
Men, om jag lade den samman med en idé som jag haft länge,
en krönika som skulle handla om kreativitet, och göra en ny tvist?
Varje gång jag hade tänkt på kreativitetskrönikan hade jag för min inre syn sett en fjärilsfångare som dansade runt med håven för att fångar fjärilar.
En humoristisk bild förstås, men historien behövde dramatiseras…
Om jag skulle bjuda på min egen skrivprocess?
Då skulle historien dessutom vara garanterad ett lyckligt slut.
Krönikan i sig själv skulle vara beviset för det.
Jag testade.
Voilá!
En krönika om kreativitet, nästan på beställning.
Gillar du den?
Kommer du ihåg hur det började? Läs Kan du upprepa bragden? >
