När något halvdant får en att må bättre

I en värld som strävar efter perfektion kan det vara uppfriskande att påminna sig som friheten i det bristfälliga.

I min by finns det många sommarstugor. Det var inte så att det byggdes sommarstugor. Det byggdes hus, vanliga året-runt-boenden. Det var ”bara ” det att dessa hus byggdes i början av 1900-talet. Det var innan inomhusklosetten (toastolen) var uppfunnen och dess var standard. Husen byggdes innan det fanns dragen el, så elen är inte inbyggd i väggarna. Den är dragen i sladdar ovanpå.

Några av dessa sommarstugor är uppfixade till modern standard. Några har till och med golvvärme.

Men i förvånansvärt många av dessa stugor har man valt att hålla en ganska enkel standard och behålla stugkänslan. Även inomhustoaletter är mulltoalett.

Inger en av dem. (Verklig person, fingerat namn)

Men varför väljer man att behålla en enkel standard?

Tar bort prestation

Inger berättar:

”Jag slappnar av när jag kommer hit. Allt är så enkelt. Det är lätt att laga mat, jag tar det jag har i kylen. Ofta blir det pytt i panna. Jag vet inte varför, men när jag här hemma i min lägenhet så känns maten så svår och komplicerad. Här är allt så enkelt.”

Ligger det inte något i det?

När man är i en modern, elegant miljö känner man sig tvungen att ”hålla en viss standard.” Det är inte tillåtande och kravlöst (vilket sommarstugan är) i stället ska man passa in i en viss form.

Har huset en viss stil så vill man att allt, från möbler till inredningsdetaljer till vilken mat som serveras, ska hålla sig till denna stil.

I sommarstugan samlar man istället för loppisfynd. Här mixar man stilar, färger och former – för att man tycker om varje enskilt föremål. Man behöver inte vara orolig för att ”paja stilen” för det finns ingen riktig ”stil”.

Det blir något lekfullt. Kravlöst. Lättsamt över det hela.

Hela personligheten får plats, inte bara vissa valda delar av den.

Våga prova

Ingers berättelse påminner mig om hur det var när jag flyttade till Skellefteå år 2010 och tog firman med mig. Jag hade varit företagare i fem år, men jag visste också att jag hade fått allt serverat på silverfat. Min chef gjort att jag fick min första lokal och mina första kunder. Jag var verksam på platser som redan hade mycket kunder, så det var lätt för folk att hitta till mig.

I Skellefteå fanns ingenting. Inget kontaktnät. Inga ingångar. Inget naturligt sätt att träffa kunder.

I mig själv tänkte jag: ”OM jag som nyinflyttad klarar av att driva företag i Skellefteå – DÅ kan jag göra allt! Det är mitt eldprov!” Det var här jag började fördjupa mig i företagande. Innan hade frågorna snarare varit: Fungerar det här verkligen?

Hade jag gjort samma sak idag, femton år senare, hade jag gjort något helt annat. Då hade jag gått in i företagandet med den kunskap jag har idag.  Jag hade tänkt större, byggt egna nätverk och gjort något som fick folk att resa till Skellefteå för.

Men då var jag inte redo än.

Och då passade en enklare, mer tillåtande, miljö. En miljö som tillät mig att skapa det jag drömde om, hellre än att försöka passa in,

Testade allt

Som nyinflyttad på ny ort testade jag, och jag testade ALLT! Jag gav Reiki på stadsfester och festivaler, åkte runt till närliggande byar och föreläste. Så ramlade jag över en blivande kollega i bransch och vi började skapa ett nav, vi hade regelbundna föreläsningar vilka drog folk.

Hela tiden kände jag mig trygg i mitt tafatta skapande för ”nivån är mycket lägre här”.

Jag befann mig på en plats där folk hurrade för att jag gjorde något!

Det var ingen som krävde perfektion. Perfektion hade till och med sett överdrivet och malplacerat ut i sammanhanget.

Detta gjorde att jag vågade testa.

Så underskatta inte det halvdana.

Det är kanske precis det vi behöver för att känna att vi får plats precis som vi är. Vilket också inspirerar vårt eget skapande.

PS! Vi behöver alla påminna oss om denna meme ibland…