Du har säkert hört uttrycket: ”När gud stänger en dörr öppnar han ett fönster?” Ibland kan vi (tillfälligt) tappa något för att vi ska börja träna upp nya färdigheter!
Det finns tillfällen i vår andliga utveckling när vi börjar nå vägens ände. Känslan i detta läge är ofta svält och att något saknas. Det beror på att näringen (intresset) tagit slut. Vi har lärt oss allt vi behöver veta. Det är dags att ta ut en ny riktning. (Lägger du tarot? Korten i detta läge brukar vara 10 eller fulländning)
Här kan våra egna vanor sätta käppar i hjulet för oss.
Vi kanske vill ta ut ny riktning. Vi hittar nya intressen. Börjar göra sådant som får själen att sjunga. Men så händer något. Och vips återgår vi till vår ryggmärgsreflex – instinktivt, utan att ens tänka på det, kastar vi bort det nya! För att återgå till det gamla.
I dessa lägen kan livet ”stänga dörren för det gamla välkända” så att vi måste hitta nya vägar, vare sig vi vill det eller inte.
Utbränd och gamla vanor
Ta utbrändhet till exempel. Vi blir utbrända när vi befinner oss i alldeles för mycket motstånd. När vi tvingar oss att kämpa framåt och pressa ned gaspedalen, trots att bromsen är i botten och handbromsen är i.
”Botet” för utbrändhet är att göra saker i glädje och lätthet. Att återskapa det fria flödet. Första steget är att hitta en fristad där man får existera utan åsikter och värderingar (tack Reiki för att du tillhandahåller en sådan plats) Så småningom vill man att den sköna känslan av lätthet och tillåtelse ska expandera och få allt större utrymme i ens liv.
Ryggmärgsreflexen är dock att köra över sig själv och kämpa på, oavsett hur jobbigt det känns och trots att själen skriker.
Vi kanske tar steg i rätt riktning. Men så fort vi blir skrämd; så fort något ovant eller främmande händer, är det risk att vi faller tillbaka till våra ryggmärgsreflexer (och återgår till det gamla ”trygga” välkända). Det gamla trygga kan vara arbetsplatsen som gjorde oss sjuk, men det kan också vara tankar fyllda av smärta och motstånd som vi kallar tillbaka.
Öva utan risk
När det är dags för oss att välja in en ny ryggmärgsreflex (vilken sätter sig när vi övar på det nya ungefär 10 000 gånger) brukar livet kärleksfullt placera oss på en plats där vi inte kan falla tillbaka i gamla vanor – oavsett om vi försöker!
Det här kan kännas väldigt märkligt då något vi är van med plötsligt slutar att fungera!
Det kan vara en (tillfällig) förlust av något fysiskt:
- Det kan vara en höft som tappar sin rörlighet.
- Ett knä som tappar sin stadga.
- En hand som tappar sitt grepp.
Det kan vara ett stöd som försvinner:
- Kollegan slutar på jobbet
- Partnern får ett nytt jobb (och kan inte finnas som stöd för dig längre)
Det kan vara en oönskad förflyttning:
- Evakuering
- Skador som behöver repareras
När det regnar så forsar det
Är vi stark kan livet behöva ge oss flera ”motgångar” samtidigt.
Om det ”bara” var en sak som gick emot oss kunde vi klara av det. Livet vill att vi ska ”bryta ihop” så vi tvingas hitta nya sätt.
Träna i det nya till det sitter i sten
Oavsett vad motgången är eller hur mycket som slutat fungera, så är lösningen densamma:
Ta vara på de nya förutsättningarna och gör det bästa av dem!
Försök inte återskapa det gamla (det blir ändå bara en försämring, det gamla har passerat sitt bäst-före-datum). Passa i stället på att höja ribban och göra en investering in i något bättre.
Tankar som sitter kvar – även när det blåser
För den utbrände kan det alltså vara en gudagåva när ”saker förvärras”. Det är relativt enkelt att vara i snälla tankar när förutsättningarna är optimala och solen lyser. Men nu får du träna dig i att tänka snälla tankar även när förutsättningarna är emot dig och det regnar småspik. Det är förstås mycket svårare, men ack så mycket mer givande.
När du vet att du kan hålla snälla tankar – oavsett vad som händer, oavsett hur provocerad du blir – då har du tränat om din ryggmärgsreflex och med det justerat ditt eget öde. Du kan inte falla tillbaka till det gamla välkända – vad som än händer!!!!
Hur länge kommer det bestå?
Hur länge kommer det obekväma att bestå? Det beror på vad du lär dig (och hur snabb du är på att få in dina 10 000 repetitioner). Det kan handla om några veckor, det kan handla om halvår och år! Detta säger jag inte för att du ska misströsta, utan tvärtom. Vänta inte på bättre tider. Gör det bästa redan av nuet!
Så värt det!
Du kan lita på att allt din flit lönar sig! Hur obekvämt och besvärligt det än är, så är det en investering in i det nya.
Livet är så kärleksfullt att det inte kan ge dig såna här utmaningar om förutsättningarna inte är på din sida! Ja, det ÄR JOBBIGT att lära sig nya saker. Det är frustrerande när inget verkar funka och man tvingas vara svag i stället för att få känna sig så stark som man brukar känna sig…
Men se till att ta vara på tiden. Använd den klokt.
Nöt in dina nya rutiner så de sitter i ryggmärgen!
Gå i tillit, för än har du inte ens sett en bråkdel av de gåvor som är på väg…
Det väntar oceaner av bra saker! Och med din nya ryggmärgsreflex är dessa bra saker eviga. Du kommer inte ens att tappa dem i full storm. För du är tränad även i svåra förutsättningar!
