Nej, folk kan inte gilla förändring
Jag sitter på soffan i vardagsrummet i vår lägenhet. Då hör jag ett ljud som jag aldrig hört förut. Flupp. Ljudet hörs bara en gång. Inbillade jag mig? Jag går till hallen. Det visar sig att halogenlampan fallit ur sin hållare, rätt ned i golvet.
Då och då möter jag personer som påstår sig tycka om förändring.
Jag vet inte om jag tror på dem.
Själv tycker jag om omväxling.
Det finns en charm med att januari 2020 känns annorlunda än januari 2019,
och i jämförelse med januari 1999 är det som en annan värld.
Men att befinna sig mitt i en förändring – det är ingen höjdare.
Jag klagar inte.
Det finns väldigt många som har det betydligt värre än mig.
I vår lägenhet renoverar de ”bara” fasad, tak, byter alla fönster och drar en ny ventilation genom exakt hela lägenheten.
Nej, det är inte roligt när matoset från gårdagen ligger kvar nästa morgon.
Eller när maten smakar märkligt eftersom vi tvingats laga mat i mörker.
(Saknar man köksfläkt saknar man samtidigt lampa över spisen).
Tillvaron är ändå bekvämare än för den som renoverar badrummet och behöver gå till en barack på gården för att gå på toaletten.
Helst hade jag velat vara någon annanstans under processen
Om jag kunnat hade jag förstås flytt fältet.
Jag hade med glädje lämnat lägenheten en vecka eller till och med en månad.
Men nu har renoveringen har fortgått i snart ett år och målsnöret kan fortfarande inte skymtas i horisonten.
Om ett halvår beräknar de vara klara.
Det dyker alltid upp något nytt som måste hanteras.
Igår grävde de av en elkabel vilket mörklade rubbet.
Vi har sedan länge stearinljus redo för upplysning i badrummet.
Jag har tappat räkningen på alla planerade strömavbrott.
Vill tro att det ska kunna gå att vara avslappnad
Mina tankar går ofta till grannarna. Själv är jag ju en professionell meditatör.
Jag arbetar med att hjälpa människor att slappna av och hitta sin Inner Peace.
Jag kan slappna av varsomhelst.
Okej, det var kanske överdrivet.
Jag vill tro att det är möjligt att slappna av var som helst.
Men när hantverkare bänder bort husfasaden i trä kan ljudet närmast beskrivas som någonting som kommer direkt ifrån en skräckfilm.
Knaket.
Känslan av att någon bryter upp väggarna för att komma åt dig.
Även om du intellektuellt kan förklara:
”De tar bara bort fasaden” reser sig vartenda hårstrå över hela din kropp.
I nästa stund ser du siluetter av personer som går förbi ditt fönster – du bor på andra våningen!
Det tar en stund att påminna sig om att det faktiskt finns byggställningar utanför fönstret.
Förändring är när vibrationerna är så kraftfulla att lampan i hallen faller rätt ur sitt fäste.
Ja, det blir snyggt när det blir klart.
Men vägen dit är inte att leka med.
Ps. Lampan höll!
Detta är ett minne från ett tidigare boende. Nästa vecka kommer en nyskriven förändringskrönika om flytten till sekelskiftehuset. Fast det är klart? Texten handlar mest om besticklådan?
