Grejen med 20 kilo plus

När jag träffar någon som gått upp 20 kilo de senaste två åren tror jag spontant att något har hänt. Ofta mår de sämre, men så är det inte för mig.

För två år sedan gick jag upp 20 kilo och dessa kilon håller i sig i sten. Och för ovanlighetens skull så bryr jag mig. Men inte av den anledning som du kanske tror.

Vanligtvis brukar jag inte uppmärksamma utseendet särskilt mycket. Jag missar saker som vad folk har på sig, vilken ögonfärg de har eller hur de har satt upp sitt hår. Jag tror det har med karma att göra. Att jag, i någon tidigare inkarnation, bett om att få se vem människor är innerst inne och att jag i denna inkarnation är förinställd på att se bortom det yttre.

När min mamma träffade min blivande man första gången

Det är som min mamma. När jag träffade min man (via match.com) bodde vi i olika städer. Det fanns inte minsta möjlighet att min mamma skulle ha träffat honom, eller någon i hans familj, tidigare.

Hennes första ord till honom var inte ”hej”. Det var inte ”trevligt att träffas.”

De första orden var ”men är han inte väldigt lik sin pappa?”

Ja, det är han. Men hur kunde hon veta det? Jo, hon såg bortom det yttre. Det var lika naturligt för henne som att andas. Och så är det också för mig. Det är ett bök att försöka uppmärksamma den fysiska världen. Och inte kommer jag ihåg vad jag sett heller… Det fysiska har liksom aldrig varit min grej.

Något har aktiverats

Men nu har något aktiverats. En obehagskänsla har vaknat. Känslan av att vara en bluff- då man minsann inte är framgångsrik i alla områden av livet. Jag har fått uppleva, åtminstone en del, av den kroppshets så många pratar om.

Och det här tänker jag göra något bra av! Jag tänker ta tillfället i akt och göra en insats.

För jag börjar förstå att många mår dåligt i sin kropp, och det spelar ingen roll om det handlar om 2 kilo för mycket eller 20. Det kan vara en näsa som ser udda ut eller vad som helst. Speciellt i skådespelar- och skönhetsbranschen verkar det vara extra vanligt.

Amazing

Och jag vill ha en energi som säger: Var du än är, hur det än känns, så är det okej. Du är amazing – just the way you are! Det finns så mycket skönhet och mirakel – i allt.

Vi har bra dagar, vi har dåliga dagar.

Vi har dagar när vårt hår gör som vi vill, vi har dagar där håret gör som det vill.

Vi är svullen, vi är avmagrad, vi har ont, vi mår bra.

Så det är vad jag går in i just nu. Aktiverar känslan av ”amazing precis som du är”

Tänk så häftigt om alla kunde känna det när de mötte mig. Att de var välkomna, uppskattade, älskade och vackra! (för det är så jag ser mina medmänniskor).

Med det sagt, det kanske är sant att man går upp i vikt för något har hänt…

Det här är det jag gått igenom de senaste två åren.

De senaste två åren…

• Jag har mött mina tre värsta rädslor (obs, detta var inte till för att skrämma mig utan tvärtom – för att få mig att känna mig trygg. När man klarar av att hålla tillit, tacksamhet och hopp – i alla situationer – oavsett, kan man inte rasa när det går bra. Och det var en av mina rädslor.)
• Sjukmara Efter att ha varit sjuk varje månad i ett halvår blev finalen påsken 2022 när jag hade 39 grader feber och sov i två dygn i sträck. När jag vaknade till hade själen lämnat sonen som kräkts non stop ett par dagar (astralreste troligen, men det var grymt obehagligt). En tur till akuten där sonen fick en piggelin. Efter det bestämde jag mig för att det måste göras något, så jag fick hjälp av dr Bramberg i Luleå. Vilket satte igång läkning på djupare nivåer än någonsin. Började också önska in ett välmående som var högre än vad jag hade, ibland behöver jobbiga saker ske för vi ska höja ribban.
• Bytt livsstil, flyttat från lägenhet till sekelskiftehus med omfattande renoveringsbehov. För en person som aldrig ens tänkt tanken på inredning och renovering blev detta ett stort steg. Känt mig sjukt utanför min konfortzon. Väldigt obekväm.
• Börjat i tre nya (dyra) coachprogram, vilka både aktiverade viktiga saker – men som (där och då) inte verkade ge någonting annat än ett magplask och ett läge som var betydligt sämre än vad det varit förut.
• Min mamma lämnade inkarnationen.

Så om kilona hade givetvis kunnat tolkats som stress, och stressätning…

Men riktigt så är det inte…

 Vad jag övat på…

Förra gången jag flyttade (år 2015) gick mitt energisystem in i överlevnadsläge. Det var då jag fick lära mig saker som sladden i energikroppen.

Den här gången gav jag mig tusan på att ha energin kvar! Oavsett!

Så genom allt som hänt:

• Har jag mått bra varenda dag
• Vi har alltid haft en bra och mysigt i familjen, just nu har vi det bättre än någonsin förr

Eldprov förstås. Speciellt när några tidigare smärthändelser exploderat och jag verkligen fått visa mig själv att jag minsann kan hålla lugnet – oavsett vad som händer.

Men lite coolt också…

Så ja, jag väger 20 kilo mer.

Och ja, jag mår bättre än någonsin.

Viktuppgången kanske tyder på att något hänt – och det har det – men det finns alltid mer till historien än det uppenbara…

Allt du går igenom förbereder dig för det du bett om…