En ny livscykel har tydligen börjat

Det börjar ränta sig på ett sätt som det aldrig gjort tidigare. Åratal av övning och förberedelser börjar ge resultat.

För min man är jag känd för att vara snabb i vändningarna. Om jag får för mig något (exempelvis en ny diet) då börjar jag NU! Inte på måndag. Inte ett visst datum. Pangbom omedelbart. Samma dag, oavsett vad det är för dag. Oj vad många förändringar som skett på fredagar.

Första gångerna det hände blev han chockad. Nu är han så van att han knappt höjer på ögonbrynen. Jag kan vara ganska uthållig också. När jag tvärslutade med gluten höll det i sig ett år (märkte inte en enda fördel, men fascinerades över hur lätt det ändå var).

Sedan i somras har jag lekt med tanken att börja räkna kalorier i app. Det har jag gjort flera gånger tidigare, i omgångar. Aldrig har det fungerat för mig.

Men den här gången ville jag ha en annan ingång… För första gången i mitt liv är mitt långsiktiga mål att börja bygga muskler. Javisst, jag behöver gå ned ett antal kilo. (Kommer du ihåg det här inlägget, är fortfarande inne i den). Men jag är trött på vikten, jag vill se hur genuint stark jag kan bli!

Starkare än vad jag någonsin varit förut

I gymmet har det börjat hända spännande saker! För två år sedan (ja, jag vet att jag är långsam!) började jag min resa in i gymmet. Det var stort, känslomässigt och gav mig andliga träningspass som jag aldrig haft förut.

Det jag visste jag hade med mig var:

• Gång på gång har jag valt bort gymmet förut. Det har varit för tråkigt och för tungt. Gruppträning har varit min melodi.
• Gång på gång har jag nått samma platåer med träningen – men aldrig kommit igenom dem.

Den här gången ville jag knäcka koden! Jag ville få resultat som jag aldrig fått förut!

Och vill man ha något man aldrig haft förut – då behöver man göra något man aldrig tidigare gjort.

Tränade med coach

För två år sedan hittade jag en riktigt bra coach. Fick ett träningsprogram som jag tyckte mycket om. Och började träna mer medvetet, på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.

Men målet var inte riktigt träningen. Det jag framförallt ville vara att övervinna mentala barriärer.

I gruppträningsgymmet var det (förr) superenkelt att köra Bodypump och göra benböj i fem minuter med 25 kilo på axlarna. Men jag hade aldrig sett mig som en person som kunde utföra benböj med tyngre vikter. Allt över 25 kilo kändes oövervinnligt, trots att jag denna gång ”bara” skulle göra 12 repetitioner istället för 100.

Så jag började tärna. Peppade. Testade. Och lyfte mer än 25 kilo! Det gick!

Men det var tungt och träningspassen blev kortare och kortare, för orken tog slut.

Till sist avbröt jag träningen, det kändes som jag missade något… Det var ju inte det här jag var ute efter?!

Sluta pressa

Ett halvår senare, vid nästa satsning, gick jag in med en helt annan intention. Denna gång var målet att få till en så behaglig känsla under träningen som möjligt. Hur jag än mådde innan träningen så ville jag gå därifrån och må ännu bättre!

Gång på gång slog överlevadsmekanismerna till och jag tappade glädjen. Gång på gång satt jag och Reikade och mediterade i gymmet för att släppa taget om motståndet – få tillbaka glädjen, och eventuellt göra en repetition till. Denna gång spelade det ingen roll hur mycket – eller lite, jag lyfte! Det viktiga var känslan under och efter passet!

Det gick ett par månader.

Det gick snabbare och snabbare att komma tillbaka energimässigt…

Så småningom passerade hela träningspass utan att motståndet visades sig.  

Och några månader efter det kunde jag börja öka vikterna. Det var en stor ceremoniell upplevelse när jag bytte stång. Från den ”lilla” 6 kg stången till den långa 20 kilosstången som används i gym.

Nu slipar jag med teknik. Testar nya övningar (basövningarna är dock detsamma) och har roligt.

Men det viktigaste för mig för att få resultat var att jag slutade pressa! Har haft som andlig träning att aldrig köra över mig, någonsin! Inte i något sammanhang!

Med träningen känns det alltså jättebra och trots mina framsteg vet jag att jag ”bara” är i tidig början av det jag är på väg in i.

Nu håller jag mentalt på att vänja mig med tanken att jag är en sådan person som med lätthet kan ta 100 kr i marklyft (inte där än, men fortsätter jag så här kommer jag nå dit inom bara något år.)

Det viktigaste med all förändring är att det man vill in i känns tryggt och välbekant! Att vänja sig med tanken är nästan viktigare än själv fysiska träningen.

Samma sak men i ett helt annat område

Jag var helt övertygad om att jag skulle börja laborera med kosten först i januari 2025. Nu när jag ”råkade” börja en månad tidigare ser jag det fortfarande inte som jag börjat. Det är inte skarpt läge. Inte i närheten.

Jag testar. Varmkör. Laborerar. Utforskar. Så jag är i ett bra läge när det är dags att komma igång.

Att det ”råkar ligga” hur mycket ”tillvänjning” som helst inför denna testperiod tror jag är den stora nyckeln till att det kommer bli ett helt annat utfall denna gång. (Från att vara extremt blodsockerkänslig innan jag började med Reiki, till att våga rucka på matvanor, till att våga vara lite omständlig, till att trivas med nya saker… Jesus vad många testperioder som ligger som grund inför det som nu händer.)  

En ny livscykel har börjat

Och nu säger mina andliga läsningar att det börjat en ny livscykel. Det är dags att uppdatera mina andliga kontrakt och kroka an i nya intentioner. Nu gör vi allting igen, fast ifrån en annan nivå.

Det ska bli spännande att se var jag hamnar nu när jag inte fastnar i motstånd hela tiden utan slappnar av in i det nya.

Och det finns inte ord för att förklara tacksamheten i att mina satsningar äntligen börjar ge önskade resultat. Det har varit en låååång resa att ens komma till startlinjen.