Säg aldrig aldrig…

Ordet aldrig är ett märkligt ord. Så fort jag säger aldrig om något händer det. Hur omöjligt det än verkar vara…

Brukar du säga ordet aldrig?
Som: jag skulle absolut aldrig äta det där.
Eller: jag ska aldrig jobba där.
Jag sa ord som inte och aldrig förut, men jag har försökt sluta med det.
För nästan allt som jag sa aldrig till har faktiskt hänt.

Det är nästan som om ordet aldrig attraherar det jag vill bli av med,
hellre än att stöta bort det.

Men jag har en bekännelse.

Jag åkte dit – igen. Och jag är minst sagt chockad. Jag trodde verkligen inte att det var möjligt!

Min son och jag brukar leka på en annorlunda lekplats

Fastän hundratals personer passerar där dagligen, mest studenter och forskare, så har jag aldrig sett någon annan som tar vara på denna exotiska plats.

Jag pratar om järnvägsrälsen på universitetet i Luleå.  
Det är en trettio meter lång järnvägsräls som ligger i slutet av regnbågsallén,
nästan intill gångbron mot Ica Porsön.
Den har till och med järnvägsväxel och allt!

Jag tycker järnvägen är exotisk.
Den luktar lite speciellt; räl och tjära.
Ja, den luktar förstås järnväg.

För andra kanske järnvägen leder tankarna till resor och främmande platser.
Själv tänker jag på Jan Lööfs karaktärer: Kalle, Skrot-Nisse och gubben Kvarnsten.
När jag leker på järnvägen känner jag mig extravagant.
Lite extrem.
Jag hoppas att platsen väcker ett intresse hos sonen och
presenterar honom för saker som han kan inspireras av i resten av sitt liv.

Jag gillar att känna mig som en extravagant mamma som gör konstiga saker.

Som förälder finns det en sak som är viktigare än allting annat.

Det är att eliminera risken för skador.
En förälder ska endast tillåta sina små barn att leka på trygga lekplatser.
Av den anledningen har jag försvarat mitt val av lekplats med
”Det är ju inte direkt så att det kommer att komma något tåg! Hur ofta får man förmånen att leka på en trygg järnväg?”

Men så var det här med ordet aldrig.

Du tror inte att det kom ett tåg?!

Tåget blev visserligen ditförd på lastbil och placerad på rälsen med lyftkran,
så det kom inte körandes för egen maskin.

Och det var inte ett komplett tåg med vagnar och konduktör, utan en boggi.
Underredet till en vagn.
Men detaljerna är väl oväsentliga i sammanhanget?

Det kom ett tåg!
På en 30 meters snutt av lektrygg järnväg. Helt otroligt!

Det där underliga ordet aldrig har gjort det igen.