Går det att få energi ur det som tar energi?
Går det att lyckas med något som knäcker den bästa? Ett inlägg för dig som bär på ”för stora” drömmar.
När jag startade min verksamhet år 2005 hade jag en dröm.
Nu, 20 år senare, har saker hänt som gjort att den där drömmen verkar vara nästa naturliga steg…
Jag har vuxit in i kostymen.
Jag har lärt mig färdigheterna som gör hela skillnaden.
Nu när möjligheten visade sig hade jag ett samtal med AI, och detta samtal förändrade allt.
Vill du höra samtalet?
Finns det ett sätt?
JAG: Är det möjligt att göra X?
AI: Ja, det är fullt möjligt. Här är en lista med fyra sätt att göra det, den första är det enklaste sättet (det sätt jag rekommenderar). Det fjärde sättet är det svåraste.
När någon säger att man kan göra något som man innerst inne tror är omöjligt blir man skeptisk.
JAG: Kan jag göra det, trots att jag inte har formell behörighet i området?
AI: Ja, om du krokar arm med någon som har behörighet.
Sedan fick jag en lista på vad jag kan göra, och inte kan göra, om jag inte har formell behörighet.
Det jag kunde göra tilltalade mig, så jag var nöjd. Överraskad över möjligheten som tydligen alltid hade funnits där.
Sedan kom den stora grejen. Det jag inte hade förväntat mig.
Kliv av om det inte ger energi
AI började prata om exit, ge det ett år och kliva av om det inte ger energi.
Sluta om det inte ger energi?
Det är klart att det inte ger energi!
Hundratals personer har försökt utan att ha lyckats.
Det är ett tidskrävande projekt.
Man måste vara beredd att lägga årtionden för att få varaktig effekt.
AI: Om du ser det som ditt livsprojekt, ditt kall, så kan du inte lyckas. Du måste se det i små projekt. Gör bara det som är roligt för stunden.
Men det var ju mitt livsprojekt!?
Det var ju mitt kall!?
Många små steg blir stora steg
Då visade sig en inre bild.
Jag såg projektet som en stor tung klump.
Ett projekt kantrat med rädsla för att göra fel.
Handlingsförlamad energi.
Så mycket direktiv att det inte går att skapa.
Det handlar ju ändå om en plats som årligen släcker glöden hos tusentals individer.
AI hade rätt. Om jag skulle gå in och försöka axla hela det ansvaret så skulle även jag krossas.
Men om jag bröt av en liten del. Gjorde en liten sak. Ett årsprojekt. Då skulle situationen bli annorlunda. Speciellt om jag byggde i de strukturer som redan fanns. Bara genom att ”göra ett litet tillägg”.
Hur ska jag ge liv åt det lilla projektet?
Även om jag ”bara” gjorde ”en liten del” av detta projekt så var det fortfarande tungt och energislukande.
Inte kunde jag förvänta mig att projektet skulle ge energi?
Projektet i sig gav inte energi.
Men om jag var den som slungade in energi i projektet?
Om jag skulle gå in med min energi och sträva efter att väcka energin i projektet… Då skulle utfallet bli något helt annat.
Om jag skulle ge liv åt ett tungrott projekt behövde jag:
- Flera källor till energipåfyllning utanför projektet.
- Var oändligt tålmodig
- Hålla hoppet uppe även när det slocknat för andra
Men jag fick inte vara för driven och för på. Det skulle bara bli frånstötande och irriterande.
Ta med energin in i ett projekt
Jag behövde bära all skapandelust i min energi och ta med energin in i varje kontakt med projektet – men aldrig berätta om det. Aldrig sätta ord på det.
Bara låta energin finnas där.
Gång efter gång. I möte efter möte.
Detta skulle göra att gnistan tändes även hos andra.
Även om deras gnista slocknade mellan träffarna behövde min gnista ständigt brinna.
Om jag slocknade skulle allt slockna.
Det funkade bara om det gav energi.
Jag behövde säkerställa att det skulle ge energi.
”Målet” är bara en bråkdel av resan
Projektets syfte ”målet” behövde vara litet i sammanhanget.
Det handlade inte om att bli klar – utan om att bli en möjliggörare.
Skapa momentum som kunde fortsätta sprida sig även till nästa bit av den stora klumpen.
Och sedan nästa bit…
Det skulle inte hända ”av sig själv”.
Jag behövde vara aktivt medskapande i varje steg.
Är det möjligt?
Det pirrade i hela min kropp. Är det dags?
Tur uppstår när förberedelse möter timing.
Var det min tur nu?
Men jag behövde skicka ut önskningar till universum för att säkerställa att jag fick den information (den näring) jag behövde under projektets gång.
Om jag kommer att lyckas?
Det får vi se. Just nu vet vi inte ens om projektet blir av.
Det enda jag vet är att jag behöver ge (och få) energi av det som naturligt inte ger energi.
Jag har fått nyckeln.
