Ta emot en galaktisk aktivering
Kan man se det kan man skapa det. Men vad händer om man inte kan se det? Aktiveringen gör att man börjar se det.
I höst är jag medarrangör för Lightworkers Unite med Astrologen som också är hypnosterapeut och som brukar besöka Akasha-arkivet Maria Dupal och Transmediumet Christine ”Tine” Kromm Henrie. För mig känns detta oerhört spännande!
När man arbetar med Reiki arbetar man med villkorslös kärlek, vilken sätter en i kontakt med sitt eget högre jag tillsammans med de kroppens egna självläkande krafter.
En aktivering av en energi, en galaktisk energi, är något annat. Det handlar om att väcka något i en, en längtan, och sedan skapa utifrån denna nya längtan.
Vad just denna längtan är individuellt. Christine ”Tine” Kromm Henrie beskriver själv de energier hon kanaliserar som: Andliga guidernas budskap är avsedda att vägleda oss till en bättre förbindelse med vår själ, medan andra entiteter kommer igenom för att avslöja den komplexa mekanismen i hur Skaparen skapa.
En annan slags ”Abraham”
Christine ”Tine” Kromm Henrie är ett transmedium. Men vad tusan är ett transmedium?
Ett transmedium är en person som går in i trans för att ta emot ett budskap. Ofta minns hen ingenting av själva budskapet, vilket endast presenteras i stunden. Detta skiljer sig ganska ordentligt mot ”klassiska medium” som tar emot budskap från nära och kära. Det är en helt annan typ av medialitet.
Kända transmedium, eller rättare sagt, energier som kanaliserats genom transmedium, är svenska Ambres och min egna uppskattade Abraham Hicks.
Men till skillnad från dessa transmedium (som gång på gång kanaliserar energier som kommer från samma källa) brukar Christine ”Tine” Kromm Henrie variera sig. Hon kanaliserar flera typer av energier, vilket gör att man inte alltid vet vad som ska komma till en.
Tillsammans med hennes man David (som jag får träffa för första gången på workshopen) har de hittills skrivit sju (!!!) böcker i Serien om Helig design. Du hittar hennes hemsida här >
Själv ska jag, för första gången någonsin, få vara med om en sån här seans! Och det sker på eventet i Stockholm – där även du kan vara med.
Till detta event är den mest perfekta energin för gruppen och tillfället att komma till oss. Du kan höra oss prata om uppkomsten till eventet i Andliga klubben podd, avsnitt 176.
Men vad gör då en Reikimaster (jag) som arrangör på detta event?
Något nytt, något som leder mig oss vidare
Min grej som andlig vägledare är att jag tycker om att förstå. När ”alla andra” i branschen säger: ”Låt hjärtat leda dig” säger jag: ”Om inte hjärnan är med på tåget kommer den att stjälpa dig.”
Jag tänker (alldeles för mycket på) Albert Einstein och hans: Intuitionen är en helig gåva och det rationella sinnet en trogen tjänare. Vi har skapat ett samhälle som hedrar tjänaren men har glömt gåvan.
Det är visionerna, drömmarna och idéerna som ger oss riktning. Men sedan MÅSTE vi använda huvudet: vår erfarenhet, logik, fokus för att kunna förverkliga dem.
Det är inte huvudet som styr, men det är huvudet som möjliggör!
Erfaren kursledare
Då jag hållit Reikiutbildningar i 18 år (!!) har jag fått en hel del träning i att följa flödet, fånga upp sådant som pågår hos deltagare samt ge verktyg för att förstå. Mina kursdeltagare har sagt åt mig att det är min grej så länge att jag börjar tro på dem.
Vissa säger att jag är duktig som kan freestyla, men sanningen är något annat. Jag är en sån där lärare som inte fixar att hålla mig till ett manus. I stället ska jag envisas med att lyssna in det som händer och bygga kursinnehåll i stunden. Deltagarna älskar det förstås. De får de svar de är där för att få. Själv gör jag bara det som kommer naturligt för mig.
Själv älskar jag känslan av klick när deltagarna får de svar som de sökt efter. Det är min ”drog”. Den skönaste känslan i hela världen.
Visst håller jag powerpointföreläsningar, men känns mer som en show än en utbildning, de kräver oändligt mycket mer förberedelser och jag lyckas ändå freestyla lite i manuset. Jag gör det gärna, men det är ett helt annat yrke, ett helt annat hantverk än att vara läraren och fånga upp trådarna som ligger i rummet.
Men det gör också att jag känner mig fullständigt trygg i att hålla en workshopdel under söndagen dag 2, trots att jag inte riktigt har koll på vad dag 1 kommer innebära.
Klart jag har en bild över var det hela kan landa. Det viktiga är ju att skapa ett upplägg som fångar upp detta som vill visa sig, och här kommer min erfarenhet in.
Men om det här blir som mina kurser brukar bli tror jag att deltagarna blir lyriska. Det känns jättehärligt.
Varför såg jag inte innehållet?
Man kan också fråga sig varför det var Maria Dupal och Christine ”Tine” Kromm Henrie som tog fram själva kursinnehållet (och inte jag)
Detta eftersom jag saknade rätt ”kugghjul”. Jag tror att var och en av de som vill vara med på detta event är ute efter samma sak. Dessa ”kugghjul”.
Begreppet ”kugghjul” kommer ifrån min mamma, läraren i biologi, kemi och matematik.
Hon var, i slutet av 1990-talet (det har blivit betydligt värre sedan dess) förtvivlad över att skolledningen fokuserade för lite på grundkunskaper. I stället skulle man ”tänka själv” och dra egna slutsatser.
”Förstår de inte att man inte kan vara kritisk eller tänka själv om man INTE har baskunskaper. Baskunskaperna är som kugghjul. När man tänker kreativt sätter man samman flera kugghjul. Har man baskunskaperna kan man inte sätta samman kunskaperna”.
De kunde se det – men inte jag
Maria Dupal hade kugghjul, hon har varit inne i det här. (Hon var en fantastisk astrolog innan hon började sin andliga resa, förstå bara allt hon snappat upp genom Andliga Klubben, som hon förresten var initiativtagare till).
Christine ”Tine” Kromm Henrie har definitivt kugghjul i området.
Men jag? Jag har inga sådana kugghjul. Givetvis har jag lite grundkunskaper, är så pass insatt som en branschperson borde vara.
Men jag kan ännu inte se det Maria och Tine ser, för jag har inte rätt ”kugghjul”.
Dags för dig att börja se det?
Jag vet att något viktigt är på väg. Något som har stor betydelse, i många områden. Det är därför jag ser framemot att vara med i detta event.
Men jag tror att det är något liknande för våra deltagare som för mig.
De känner pirret i magen, att det finns något där.
Men ÄN vill inte bilden visa sig. Man vet inte riktigt vad man får.
Är där för att börja se det
Men tänk om man är där för att få ”kugghjulen”. Att man är DÄR för att börja se det? Att där, i stunden, i energin, få känslor och kanske se bilder som väcker en oerhört djup längtan!
För att få de där pusselbitarna som man saknat, utan att förstå att man saknat dem. Vilka kan vara oändligt betydelsefulla för deras kommande andliga resa.
Så känner du pirret… Vaknar nyfikenheten… Då är det din signal för att du ska vara med.
Läs mer (och anmäl dig till) eventet här >
