Mysteriet med dubbeldaimen

Det finns mycket som jag inte förstår men fascineras över. Hemmavid lever vi i ständig vardagsmagi. Eller förvirring?

Jag har en vän som älskar kladdkaka.
Det gör jag också.
Så mycket att jag förfinat, inte receptet utan, tillagningstiden.

Om jag gräddar kakan i 175 grader i 13 minuter, istället för i 200 grader i 20 minuter, får jag kakan genomkladdig.
Från ytterkant till kakans mitt.

Jag brukar dessutom variera mellan två olika varianter.
Vi har den vanliga kladdkakan och så har vi kladdkakan med dubbeldaim – vilken bakas till extra speciella tillfällen.

Förberedde och handlade en vecka i förväg

Min väns besök var ett sådant extra speciellt tillfälle.
Jag förberedde och köpte dubbeldaimen en vecka i förväg när jag kånkade hemåt med ryggsäcken och två fulla matpåsar.
På så sätt kunde jag baka på morgonen redan innan jag handlade till bjudmiddagen.

När jag skulle baka hittade jag inte dubbeldaimen. Den var inte i bakskåpet.
”Har du ätit upp dubbeldaimen?” ropade jag till min man.
”Nej” svarade han.         

Okej, då måste den ju finnas någonstans.
För jag kommer ihåg att jag köpte den.

Jag plockade ut allting ifrån bakskåpet.
Daimen hade inte tryckts in i något hörn.
Jag gick igenom tjuvgömman (där vi brukar gömma undan sådant som är extra gott).
Där fanns endast majskrokar, vilka var mycket uppskattade av sonen, men som passar ganska dåligt i en kladdkaka.
Dubbeldaimen var inte heller i kylskåpet, eller i något av extraskafferierna.

Vid det här laget hade maken avbrutit det han höll på med för att hjälpa mig att leta.

Är du verkligen säker?

”Är du säker på att du fick med den från bandet?” undrade maken.
”Vi vet ju att saker har en tendens att försvinna i affären.”
Han refererade till förrförra veckan när han handlade.
Han lade en dricka på bandet men kom hem utan dricka.

Det var inte så att han glömde kvar något.
Drickan fanns inte ens med på kvittot!
Det var som den blivit upplöst i atomer.

Nej, jag kunde inte lova att den hade kommit med.
Men jag trodde det.

Jag gick ut i hallen och gick igenom ryggsäcken.
Hade den blivit kvarglömd? Nej.
Jag gick igenom handlingspåsarna i köket.
Nej, inte där heller.
Jag gick igenom bakskåpet igen.
Fortfarande inte där.

”Älskling?” ropade min man från hallen. ”Kan du komma hit?”
Mitt på hallgolvet låg en dubbeldaim.
”Alltså, HUR gick detta till? Jag har ju precis dammsugit och då var den inte här.”

Dubbeldaimar kan inte uppenbara sig från intet.

Eller?

Nåja, kakan blev fantastisk och min vän fick en rolig historia.
Vi gissar att dubbeldaimen måste ha varit i väskan och ramlat ut när jag letade.
Men helt säker man man inte vara…