Jobb som ger energi & ödestråd

”Som av en slump” var jag omgiven av personer som älskade sitt arbete och hade jobb som gav energi.

Det är lättare att se sig själv och sådant som har hänt i backspegeln, hellre än att se det i nuet. I veckan fick jag se en intressant koppling.

Jag träffade en kollega som varit betydelsefull för mig tidigt i mitt företagande.

Hon pratade om hur hon gick till jobbet för att få energi.

Då mindes jag att ALLA viktiga personer jag hade runt mig när jag blev företagare resonerade på samma sätt. Vi gick alla till jobbet för att få energi.

Vi var givetvis workaholics allihop. Vi ville göra skillnad, älskade det vi gjorde och såg framemot varje dag. Ingen tänkte på att det var ett mindset. Det var bara självklart.

Men det började inte där…

Vi älskade jobbet

När jag zoomar ut och backar bandet ytterligare uppmärksammar jag att alla personer jag arbetat med (från gymnasiet och framåt, till Skellefteåtiden och fas 2 i mitt helande) har älskat sitt jobb. De har varit branschledande och suttit på unik kompetens. Oj så mycket jag älskat att med dessa personer.

Samtidigt minns jag en grej.

Det är en önskan jag skickade ut till universum när jag var 15 år gammal.

Jobb som jag aldrig vill ta pension ifrån

När jag var 15 år gammal hade min mamma en kollega som räknade ned till pension. ”Bara 15 år kvar”.

Jag blev oerhört provocerad av detta. Bara 15 år? Det var ju hela mitt liv?! Tyckte hon att mitt liv lika gärna kunde slösas bort?

Och hur bra kunde hon vara på sitt jobb (hon var lärare) om hon tillbringade lektionerna med att längta sig bort?

Jag var oförklarligt arg på detta…

Och där och då bestämde jag mig för att ALDRIG ha ett jobb som jag ville gå i pension ifrån.

Inte tänkte jag på att detta var en aktivering? Att detta satte universums osynliga krafter i rörelse.

Genom denna händelse, genom detta beslut, krokade jag in i en ödestråd som kommit att forma hela mitt yrkesliv.

Idag förstår jag att jag träffade dessa passionerade, drivna företagare för att jag önskade in dem!

Hade jag satsat på: ”Livet är skit, jobb är till för lön men man slocknar på kuppen” så hade jag garanterat fått ett helt annat liv. Jag hade mött andra personer och andra yrkesroller.  

Att en önskan, en tanke, kan påverka så mycket.

Det är lite hissnande faktiskt.

Vad gör man?

Men vad gör man då om man inte fått uppleva detta? Om man är omgiven av personer som avskyr sitt jobb?

Önska in det!

Bara för att du inte upplevt det betyder det inte att det inte finns. Om du varit ”fast i en ödestråd” har du ”bara” sett världen utifrån dess vibration. Det finns världar som du inte ”krokat in i än”.

Som världen där folk blir dränerade på sitt jobb. Jag har inte krokat in i den. Jag vet att den finns, men den finns inte hos mig.