Schamanen som inte kunde få ljud i trumman
Besvikelsen var stod när schamantrumman ”inte lät”. Föga förstod jag att jag precis sett en andlig säkerhetsnivå.
Min första andliga kontakt var en schaman som gjorde en trumresa. Efter den ville jag lära mig Reiki.
Den andra trumresan har kommit att prägla hela mitt andliga arbete – kvinnan utförde det största grupphelande jag någonsin upplevt! Hon väckte djupa frågor, guidade, läkte och vägledde. Jag var så golvad att jag omedelbart önskade in att kunna läka på den nivån själv.
Men den tredje trumresan blev en riktig besvikelse. Så kändes det i alla fall till en början. Tills jag förstått att jag precis observerat en andlig säkerhetsnivå.
Plonk – inte wow
Den tredje schamanen älskade andliga verktyg. Han hade flera trummor och flera skallror. Men när han använde dem så kom det knappt något ljud?!
Jag som ”var van” med dån som fick varenda cell i kroppen att vibrera häpnade över det lilla ”plonk” som kom ur hans verktyg. Var det förutsättningarna, platsen, som gjorde att ljudet försvann? Vad hände?
Jag kunde använda tiden under trumresan till att bli irriterad över den platta upplevelsen. Men jag bestämde mig för att göra något konstruktivt av tiden.
Jag tog tillfället i akt och bad mina vägledare om hjälp.
”Åh, vi har ’ställt ned’ ljudnivån i hans andliga verktyg” sa mina inre guider (spirits som jag kallar dem, ’rösten i mitt huvud’). Som om detta var det mest självklara i hela världen?
”Ställt ned ljudnivån?” undrade jag.
”Han kan inte hantera så mycket helande, så hans instrument kan bara kalla fram så mycket helande, i andra, som han kan hantera.”
Sedan sa de inte så mycket mer. Allt var redan sagt.
Då hände något jag inte visste jag behövde göra. Det kom så enkelt, så naturligt, som det mest självklara i hela världen.
Jag önskade (åter) in min egen andliga resa. Jag ville ju själv bli den där andliga läraren som kunde ge läkning på orsaksnivå.
”Så smart, så tryggt”. Att som andlig lärare ”bara” få samtal som man kan klara av. Så genialiskt uppbyggt.
Kan man inte hantera det, så kan man inte heller kalla in det.
Önska in vem du vill vara
Men givetvis mindes jag mina förebilder och trumsessionerna som gick genom märg och ben. Jag påmindes om vem jag ville vara.
Läs mer: I sår minns vi minnen av sår >
Åter översköljdes jag av längtan att kunna läka på extremt hög nivå.
Varenda cell i hela min kropp påmindes om att jag var beredd att göra vad som helst för att själv få leva efter mitt eget högsta jag. Vad som än krävdes. Vad jag än behövde lära mig. Vad jag än behövde sluta göra. Jag ville bli den andliga vägledare som jag själv längtade efter att träffa.
Så om någon undrar: Vad är det som gör att man hamnar där man hamnar som andlig vägledare? Jo, man möter människor som får en att minnas hur viktigt vissa saker är för en. Sedan önskar man in riktning.
Och det kan bara bli rätt, för man kan bara kalla fram sådant som man är redo att ta emot.
Fast kom då ihåg att mer inte är bättre. Det behövs FLER grundskollärare än lärare på högre nivåer!
Det är inte alls ”bara att”…
För ett par år sedan hade jag en företagsmentor. Det var precis när Reikiportalen kom till. Mentorn älskade namnet.
För mig var det ett jättestort kliv att bli digital och lära mig att hantera det formatet. Jag var ju en lärare! Inte en ljudtekniker, producent, manusförfattare och marknadsförare…
Min mentor var lyrisk över Reikiportalen.
”Kan man få avslappning på bara 19 minuter?”
”Andliga resor?! Men vilken grej! Du måste in i tevesoffor och berätta om detta!”
Men här tog det tvärtstopp för mig.
Inte för att jag inte ville. Utan för att jag ännu inte blivit bekväm framför kameran eller presentera saker på ett medryckande sätt som verkligen gör att folk förstår vad de kan få.
Jag ville in i tevesofforna och berätta om det, från djupet av mitt hjärta så ville jag kunna göra det mentorn bad mig att göra.
Men jag var inte där!
Jag visste att jag inte skulle få till det.
Jag hade för låg vibration för min mentor. Han kunde erbjuda mer, kan kunde kalla in det, men jag kunde inte höja min vibration i det ögonblicket.
Däremot skickade jag in önskningar, vilket gav riktning, vilket gav mig nästa läroplan.
Så det var bra. Det var rätt. Det gav massor.
Men det var inte läraren som begränsade, det var jag.
Utmaningarna jag stod inför
Så vilka var utmaningarna jag stod inför?
Bara att resa (fysisk transport) var för intensivt för mig. När jag reste tappade jag sladden ur energikroppen, vilket gjorde att jag tappade min uppkoppling och min medialitet.
Att sedan berätta om Reikiportalen på ett lättsamt, trevligt sätt? Visst var jag trygg i att prata. Men det var ju i kursrummet – när alla som var där kommit för att höra mig prata. Men framför en kamera? Med en person som på sin höjd kanske var halvnyfiken? Veta om att det var hundratals skeptiker som lyssnade?
Sannolikheten att jag skulle KOMMA AV MIG och tappa flödet var STOR!
Det tog mig tre år (!!!) att bli bekväm framför kameran, känna mig trygg i att prata inför skeptiker och kunna resa på ett sätt som gjorde att jag fortfarande var avslappnad och uppkopplad! Och då hade det mentoråret passerat med råge!
Så jag fick riktning – men jag behövde tid att landa i det hela. Lära mig det jag behövde lära mig.
Hade mentorn jobbat som jag, varit en vägledare som regelbundet har kurser, då hade jag kunnat hoppa på samma utbildning igen. När jag var redo. Men detta var ett engångserbjudande, ett år. Så chansen snöade inne. (däremot kan man önska in en ny mentor eller en ny chans)
I detta fall så blev det bra i alla fall. Det gav riktning. Men också en påminnelse om att jag behöver ha en vibration som gör att jag kan ta emot det jag drömmer om för att det ska kunna manifesteras.
Viktigt att komma ihåg:
- Det behöver finnas andliga vägledare för alla vibrationsnivåer. Alla har viktiga lärdomar att erbjuda. (Längtar du efter att bli andlig lärare så är du redo! Börja och lär dig längs resan).
- En andlig vägledare kan bara hjälpa människor till den vibrationsnivå de kommit till själv.
- Om du dras till en andlig vägledare behöver du något hen har att erbjuda. (Jag kände ju dragningskraft även till shamanen där det sa klonk)
- En andlig lärdom behöver inte alltid kännas bra, som ett klick eller en insikt. Ibland kan den vara en frustration och en besvikelse Varför kan inte hen detta? Varför kan inte jag detta?
- Om du systematiskt ALLTID SJÄLV LÄR DIG det du önskar andra skulle kunna/göra så höjs din vibration och så öppnas det nya dörrar.
Har du upplevt olika vibrationsnivåer på olika andliga lärare?
