Är bra saker alltid bra saker och dåliga saker alltid dåliga saker?
En klok kvinna sa:
Missunna inte människor deras kriser, det är då de växer som mest.
Kanske ligger det något bakom det hela?
Kriser som vi övervunnit är ofta en riktig självförtroendehöjare.
När vi velat ha något
– och kämpat för det –
uppskattar vi det ofta mer än om vi bara fått det.
Här kommer 4 saker som visar vad vi kan få när situationen förvärras.
1. Mönster blir tydligare
Människan är ett vanedjur.
För att spara energi gör vi som vi alltid har gjort.
Som våra föräldrar har gjort.
Detta känns både tryggt och förutsägbart.
Men om vi alltid gör som vi alltid har gjort
– då kommer vi att fortsätta få samma resultat som vi alltid har fått.
Var det verkligen det vi ville?
När vår situation förvärras blir våra mönster tydligare.
För den som redan har rutiner och vanor som främjar välmående kommer en förvärrad situation inte att ställa till det särskilt mycket.
Vi behöver kanske prioritera om.
Göra saker på ett annat sätt.
Men vi hittar vägar och lösningar – som vi alltid gjort.
För den som har vanor och rutiner som främjar dåligt mående kommer det dåliga måendet att eskalera om trycket blir högre.
Små, dåliga vanor blir stora problem under tryck
Var det redan svårt att tänka och känna efter – då blir det inte lättare att höra sin egen röst när stressen ökar.
Var energin redan slut – då får vi inte mer energi när det är mer att göra.
Var det redan svårt att somna kan det bli ännu svårare att somna.
När förutsättningarna försämras ser vi dessutom behovet tydligare.
Tidigare var det kanske lite charmigt att vara tankspridd och disträ – men när den egna rösten försvunnit känner vi att det faktiskt är ett problem.
Tidigare kanske energin räckte till det viktigaste – men nu upptäcker vi behovet av att ha både resurser och kapacitet.
Tidigare kanske det inte gjorde något att vi sov några timmar mindre än önskat – nu upptäcker vi värdet återhämtning och en god sömn.
Klarhet när illusionerna rämnar
Ingen påstår att det är lätt att känslomässigt hantera upplevelsen när något förvärras.
Det är känslomässigt krävande att uppleva brist.
Det är en mycket psykiskt krävande fas.
Det är också en tid av klarhet.
Nu rämnar illusionerna.
Men vi kan också upptäcka något värdefullt.
Tack vare bristen ser vi behovet.
Att åtgärda behovet är ofta lösningen.
2. Vi blir handlingsbenägna
Det sägs att tiden är rätt för förändring när vi har allt att vinna, och ingenting att förlora, på att göra förändringen.
När det värsta som kan hända inte är det främmande nya, utan att det nuvarande fortsätter.
Tidigare kanske vi önskat.
Hoppats.
Velat.
Men ingenting har hänt.
Vi har kanske gjort några halvdana försök,
men historien är fortfarande densamma som den alltid har varit.
Men nu, när vi kommit från askan – och hamnat rätt in i elden – så blir vi ofta mer handlingsbenägna.
Plötsligt händer det.
Vi blir modigare – för det finns inte längre något att förlora.
Vi har allt att vinna på det nya.
Viktigare fråga och lättare att gå till handling
Insatserna är också skarpare.
Tidigare fanns det ett relativt tryggt nuläge och en främmande framtid.
Nu handlar det om överlevnad eller andlig död.
Det finns en påtaglig kraft i att nå botten.
Nu finns det bara en väg att välja på – och det är uppåt.
3. Vi förstår värdet av att ha resurser
Alla människor har ett inbyggt motstånd till att sätta sig själv i centrum och prioritera sitt eget välmående.
Det ligger i människans natur att vara generös och omtänksam.
Instinktivt vill vi hjälpa andra.
Men det är stor skillnad på att först säkerställa att de egna behoven blir tillgodosedda – och sedan finnas där för andra med överflödiga resurser.
I jämförelse med att ge till andra först – och inte ha något kvar att ge till sig själv.
När vi går ur askan i elden upptäcker vi ofta hur viktigt de egna resurserna och det egna välbefinnandet är.

Vi slutar lyssna på skuldkänslorna
Skuldkänslorna försvinner inte, men dess röst tappar sitt grepp.
Tidigare vann ofta den inre rösten som sa att vi skulle göra mer för att bevisa vårt värde.
Nu känner vi snarare:
”Jag har följt dina råd, jag har gjort allt du bett mig om – och jag kom ur askan i elden! Du vet inte vad du pratar om. Du är inte trygg att lita på. Nu tänker jag börja lyssna till min egen röst i stället.”
Att prioritera sig själv och säkerställa att de egna behoven tillfredsställs först är inte egoistiskt.
Det är kärleksfullt.
Ju mer vi har desto mer kan vi ge.
Ju fler resurser vi kan hantera – desto större blir våra valmöjligheter och vår frihet.
4. Vi bygger nya vanor
När vi hamnat ur askan i elden är vi ofta i ett krävande läge.
Energimässigt har vi hamnat hos kronofogden.
Vi har betydligt större skulder än vad vi har tillgångar.
Även när vi gör allt rätt så tar det tid att komma tillbaka.
Under en lång tid kommer större delen av resurserna behöva gå åt till skulder istället för investeringar.
Men även här finns en fördel.
En avgörande fördel.
Vi kan inte slösa längre.
Vi kan inte längre leva utan en plan.
Vi vänjer oss med en ny livsstil
När vi lever på existensminimum
– och måste leva på små resurser –
vänjer vi oss med en ny livsstil.
Nu måste vi prioritera.
Nu måste vi säkerställa att vi får det viktigaste först.
Från början kan denna disciplinerade livsstil kännas tröstlös då vi inte får någon märkbar belöning för att vi gör rätt.
Allt överflöd går ändå bara till våra skulder.
Men den dag då skulderna börjar vara betalda – då har vi små levnadskostnader och stort överflöd.
Många gånger är det dessa rutiner – detta nya sätt att prioritera – som är belöningen.
Nya möjligheter börjar visa sig
Medan vi fortfarande befann oss i den glödande askan fanns det tak och begränsningar i vad som var möjligt.
Genom att tappa allt och börja om har vi fått fler möjligheter.
Här finns potential till ett överflöd som är långt mer än det vi hade när raset började.
Medicinen som gör oss frisk kommer att hålla oss frisk.
Rutinerna vi behövt sätta kommer att fortsätta vara välgörande för oss – även efter skulderna är betalda.
Ingen säger att det är lätt.
Ingen hejar när situationen försämras.
Men det finns gåvor i det som sker som kan göra hela skillnaden i långa loppet.
Det här var kanske inte det du ville skulle hända.
Men det kan bli det som förändrar allt



