Nytt kursformat i jämförelse med det gamla formatet

5 veckors kurs istället för en helg, mixade grupper istället för renodlade kurser. Både jag och deltagarna gillar det nya formatet.

I sommar blev jag tillfrågad att gå tillbaka till det ”gamla formatet” och hålla kurser över en helg. Först kändes det roligt att gå tillbaka in i det fysiska kursrummet igen. Det var ”ett tag” sedan. Det är kanske dags? 

Ganska snart började jag känna motstånd. 

Ju mer jag funderade på saken, desto mer upptäckte jag hur mycket jag gillar det nya sättet att undervisa. Genom att ha ett alternativ vaknade tankarna, jag mindes resan och hur det nya formatet uppstått. Vilket gjorde att jag blev ännu mer förtjust i det.

Det gamla formatet: Helgkurs, två dagar kl. 9-17. Varje Reikisteg för sig. En möjlighet till kurstillfälle per termin.

Nya formatet: 5 veckors utbildning, 3 coachningstillfällen á 2 h, tillgång till filer i dropbox och kontakt med andra kursdeltagare i fb. Mixade grupper. Tre tillfällen till kurs per termin.

Läs: Innehållet i Reikikurser >

Lär sig spelreglerna

Man behöver inte lära sig massa teori för att lära sig Reiki. I praktiken behöver man ”bara” en initiering så att energin börjar flöda i energikroppen. Sedan är man i mål.

Min erfarenhet är dock att vi alla har ett inre tvivel – fungerar det verkligen?

Dessutom sätter helandet igång stora krafter.

Jag upplever att deltagarna blivit mer förtjust i Reikin, vilket gör att de använder den flitigare och får mer resultat, när de fått lära sig ”spelreglerna” och hur helandet går till.

Faktum är att jag upplevde att deltagarna ”tappade Reikin” oftare efter helgutbildningarna i jämförelse med hur det är idag. Jag hör att de flesta deltagarna kommit in i en rytm som gör att de använder Reikin mer regelbundet.

Hur lär vi oss som bäst?

Regelbundet, i små doser, är bättre än sällan i stora doser

Alla människor har ett utrymme för lyssnande och ta in nya saker.

För vissa, som har ganska lite inom sig, går det att lyssna ganska mycket. De har en ganska tom känslobägare.

Andra har så mycket inom sig att de inte kan lyssna särskilt länge innan de behöver prata om sig själv och tömma bägaren som håller på att svämma över.

Men oavsett om vi kan lyssna mycket eller lite finns det en gräns.

Det är som att äta. Förr eller senare blir vi mätt, hur mycket mat det än finns kvar på buffébordet.  

Lära sig – applicera – känna efter – ställa frågor

Det är inte säkert att man lämnar en kursdag på 8 timmar med mer ny kunskap än vad man får på 2 timmar. Blir det för mycket blir det kortslutning, och då är det inte säkert att man minns särskilt mycket alls. Man är överväldigad.

I det nya formatet får deltagarna ta del av veckans lektion (i skrift 10-15 a4) så får denna sjunka in i lugn och ro – innan vi träffas i kursrummet. De får öva, testa och känna efter – och sedan får de ställa sina frågor.

Redan vid första zoom-träffen har de flesta redan tillgodogjort sig ”lika stor del” kursinnehåll som de gjorde hela kurshelgen tidigare.

Då jag inte håller reguljära föreläsningar (deltagarna läser ju själv) fokuseras hela utrymmet i zoom på vägledningen.

I slutändan lär vi oss människor som allra bäst genom historier. Genom att ha viss teoretisk grundförståelse och sedan få lyssna på andra personers coachning faller pusselbit efter pusselbit på plats.

De här mixade grupperna och samtalen som blir när man möter deltagare på olika utbildningsnivåer är guld.

Finnas med under resan

En Reikikurs består av tre delar: Initiering – utrensning – livet efter.

Med en helgkurs kändes det som om man satte igång deltagarna, och sedan fick de klara sig själv. Jag var ju ”bara” med den i första delen av helandet. Vi hade visserligen uppföljning en månad senare, men jag tyckte uppföljningen ofta saknade något.

Nu, med en kurs som löper under fem veckor, kan jag finnas med under hela resan hos deltagarna. I initieringen, under utrensningarna och även när den nya energinivån stabiliserats.

Det blir mycket tryggare för alla inblandade. Jag märker att det händer mer hos deltagarna nu. De får fler svar. Den inre skepsisen har alltmer tystnat i det nya formatet.

Med klarhet kommer kraft.

Svar som inte stannar i rummet

Du som följer bloggen har troligen sett att det då och då ploppar upp svar på frågor. Vad du kanske inte vet är att detta är resultatet av en tanke som kom tidigt i min yrkesbana.

Jag lärde känna en fenomenal terapeut (i ett annat område än Reiki). Folk vallfärdade för en session! Terapeuten jobbade mycket, ofta maxade dagar i sitt behandlingsrum.

Själv fylldes jag med frågor: ”Vad händer när terapeuten inte finns kvar längre? Vem kan ta vid? Vem kan göra samma sak?

Och så tänkte jag: ”Hon har ju kursdeltagare, men de får ju bara veta en liten del (hur mycket hinner man egentligen lära sig av en persons totala kunskap på en helg?).

Hade kunderna varit kursdeltagare hade de kanske byggt vidare på sin kunskap. Men nu försvann hennes tid, visserligen till värdefulla kundmöten, men vem visste hur mycket kunderna tog ifrån sig från dessa möten i praktiken? Hur mycket finns kvar av allt som terapeuten kan? Hur lätt är det att ta vid och bygga vidare på hennes kunskap?”

Där och då fylldes jag av en längtan: Jag vill ha ett känslabibliotek där allt ”finns kvar”. Något som alla kommer åt. Och gratis ska det vara.

Så har det blivit. Just nu är det 384 inlägg här i känslabiblioteket. Det motsvarar vägledningen från 8 vägledningar om dagen, 5 dagar i veckan i nästan 10 månader.

Perfekt för den nyfikna som vill veta vad som sker bakom stängda dörrar.

Lättare att hitta timingen

I det nya formatet är det också lättare att hitta ett passande kurstillfälle.

Förr höll jag en steg 1 och en steg 2 per termin. I praktiken var det en chans att börja per kurstillfälle. Nu finns det fem-6 sex kurstillfällen under året. Det är mycket lättare att fånga in rätt timing.

Du hittar kommande kurstillfällen på startsidan här på Kansla.nu.

Saknas att öva på andra

Det enda som givetvis saknas är att öva på att ge behandlingar till andra. Då mina Reikiutbildningar fokuserar på egenbehandling, inte att bli fullfjädrad terapeut, funkar det just nu.

 Men om det är något jag hade velat lägga till är det just denna del…

Så här har jag mentalt tagit fram två olika slags utbildningsformer som hade kunnat ta det bästa från Onlineutbildningarna – men också få i dem i kursrummet.

Så du hör… Tankarna har snurrat och snurrat hela sommaren! Detta har varit en stor (och viktig puck).

Handlingsplan just nu:

• Jag landade i att skippa helgkurserna (i detta format, denna gång)
• Har hunnit skissa på ett par kursidéer som skulle kunna bli riktigt bra.
• Men jag ser också framemot hösten 2025. Har ju två spännande event framför mig, Töremässan & LightWorkers Unite Summit i Stockholm. Tror att det kommer rassla insikter och idéer.

Deltagare som sa de perfekta orden

Och när jag landat i allt det här hade jag en kursdeltagare som både kände – och satte ord på – sin upplevelse av kursen.

För mig var det stort. När man strävat efter något – och andra ser upplever det man velat skapa – är man i mål.

Vilken typ av utbildningar föredrar du? Korta intensiva? Eller längre där du hinner tänka och känna efter? Själv var jag nog en sådan som gillade kort och intensiv innan och tidigt i mitt Reikutövande. Men nu för tiden uppskattar jag med längre utbildningar där utbildningstillfällerna piggar upp istället för att trötta ut.