Att själen sjunger är nyckeln till hållbarhet
Hållbarhet är inte att vila. Hållbarhet är att få fördjupa sig i sådant som vi tycker om och regelbundet tillsätta näring.
Jag gillar hållbarhet. Och då menar jag inte bara hållbarhet som ”att inte jobba för mycket för det är inte hållbart”.
Jag menar hållbarhet såsom att älska det man gör i tjugo år eller mer. Jag menar hållbarhet såsom att fortsätta vara förälskad i sin partner år efter år.
Visste du att börshajen Warren Buffett fortfarande jobbar med samma team sedan 1970-talet?
Samma sak med Martha Stewart. Hennes anställda har varit med henne i över 40 år.
Varför ändra ett vinnande koncept?
Älskar att jobba tillsammans
Men detta betyder inte nödvändigtvis att nyckeln till framgång är att jobba i samma team med samma personer. Det finns team som släcker varandra och det finns team som hjälper varandra att frodas.
Det är glädjen och energin i teamet som är nyckeln.
När vi frodas vill vi vara tillsammans. När vi släcker varandra vill vi inte vara det.
När vi är i relationer som ger näring så blir relationen bättre och bättre för varje år som går. Det kallas positiva spiraler.
När vi är i relationer som inte ger näring blir relationen i stället sämre och sämre för varje år som går. Det kallas negativa spiraler. När näringen varit slut tillräckligt länge kan själen vara så näringstörstig att den kan göra vilken nyckfull förändring som helst.
Hållbarhet handlar därför om att vilja vara tillsammans. Att regelbundet väcka varandras glöd.
Hållbarhet handlar om att hålla glöden levande.
De kallas tomtebloss. De som brinner intensivt men tar slut ”relativt snabbt”
Orkar inte mer
Hur påverkas ett långsiktigt projekt om initiativtagarna ledsnar och kliver av?
Senaste månaderna har jag sett två partners i betydelsefulla positioner som kastat in handduken. Klassiska eldsjälar. Båda hade hjärtat på rätt ställe. Båda hade gått in i rollen fullt ut, ägnat sig helhjärtat åt uppdraget och verkligen dragit igång bra saker.
Två år senare var energin slut! Resultaten lät visa sig, inte för det, men nu ville personerna vidare. ”Nu får någon annan ta över stafettpinnen”.
Personerna hade gått ut för hårt. Jobbat för mycket, för intensivt. Offrat för mycket. Vilket gjort att glöden slocknat.
Men ser samma sak överallt. I närliggande by ligger två bolag ute till försäljning efter att ägarna satsat allt (tid, resurser) på att göra stordåd de senaste åren. Nu vill de inte mer.
Min vän kallar dem Tomtebloss. De som brinner intensivt men tar slut ”relativt snabbt”.
Då jag själv har mycket eld och intensitet i min natur är det kanske inte så konstigt att jag intresserat mig av hållbarhet.
Alla pratar om vikten av eld och eldsjälar… Men jag hör aldrig någon som pratar om uthållighet (som är nyckeln till framgång) och hållbarhet (vilket för mig betyder ”kan fortsätta med detta i resten av mitt liv”).
Fylla på med näring
Det var Julia Cameron och hennes bok Konsten att vara kreativ genom livet som presenterade mig för begreppet Kreativitetsbägare (jag hittade även en parallell och presenterade begreppet Känslobägare, men det är en annan historia).
Julia Cameron hade sett ett mönster hos sina skribenter. De tappade gnistan när det gick som bäst!
När de var överfylld av inspiration ”låste de in sig” hemma och skapade i timmar, dagar ja till och med veckor. Ovetandes om att de tömde sin kreativitetsbägare.
Och en dag var det kreativa i bägaren borta. Det fanns inget att skapa ifrån längre.
(Då gick skribenterna in i frustration och självbestraffning, men det är också en annan historia)
Julia Camerons tips till detta var därför: Ta konstnärsdejter med dig själv!
Fyll på med kreativitet INNAN bägaren är tom!
Gör roliga saker varje vecka för att hålla inspirationen uppe!
Alltid hungrig på mer
5 timmar i veckan
Bill Gates och andra kända entreprenörer fyller också på sin kreativitetsbägare (men de kallar det inte så).
Där pratar man om 5 timmars regeln: Att varje vecka avsätta 5 timmar på att lära sig nya saker, läsa böcker eller sätta sig in i nya områden.
Det geniala med detta är att 5 timmars regeln:
- Gör att kreativitetsbägaren alltid är full
- Avsätter regelbunden tid för vidareutveckling (tror du det blir någon skillnad om man vidareutvecklar 5 timmar i veckan gentemot en helg per år?).
- Ger möjlighet att träna upp svagheter och skörheter, så att man fortsätter att vara världsledande, år efter år.
5 timmar i veckan är förstås jättemycket! Men även 1-2 timmar i veckan gör enorm skillnad på ett år!
Här har vi hållbarheten i sitt esse. Ständig påfyllning av energi. Ständig vidareutveckling. Fortfarande hungrig på mer!
Om man alltid har en fristad, alltid något att vila från vardagen och hämta ny energi, så kommer man bli betydligt mer uthållig över tid. Hållbar som sagt. Hållbar och pålitlig.
Regelbunden näringstillförsel ger hela skillnaden
När man är mitt i något brukar man känna ”jag vill bara bli klar”. Så man brukar pressa lite till… Och det känns inte så farligt…
Men då nallar man av kreativitetsbägaren, glöden slocknar. Och lusten försvinner.
Att näringen är slut kanske inte märks på kort sikt – men det märks på långt.
Vill inte ha det längre
Att näringen är slut, kreativitetbägaren är tömd och själen slocknat kanske inte märks av på kort sikt, men det märks på långt.
Folk brukar göra tvärvändningar. Saker som de jobbat extremt hårt intresserar dem inte längre. De vill inte ha det längre.
Ta husrenoveringen – efter att ha jobbat dag och natt i ett par år är man så less på ”drömhuset” att man säljer skiten.
Jobbet – det var kul från början men efter ett par år ruttnar man på det. Själen är så dränerad att man med lätthet kan släppa allt för att testa ett oprövat kort.
Relationen – nu går man bara varandra på nerverna. Och inte har man något nytt att prata om heller?
I odling är gödsling och näringssättning a och o. Men vi har en tendens att glömma bort att samma sak gäller för oss också.
Om det är första gången du hör talas om detta. Låt bara informationen sjunka in. Det är ett frö. En ingång.
Det må vara logiskt, men det är ändå ganska stort.
Livsstilsförändring
Alla har stunder där själen sjunger, men att ha en själ som sjunger regelbundet (dag efter dag, år efter år) inte något som ”bara händer” det är en livsstil.
Och det är inte ”så bara” att få till den där livsstilen.
Bland annat kommer du att upptäcka att tröttheten ställer till det för dig. Vi orkar inte fylla upp kreativitetsbägaren när vi är trött! Första steget för att ha en själ som sjunger regelbundet är alltså att ”bygga bort” trötthet (Superenkelt, eller hur?!).
Det är också väldigt lätt att ”jobba lite extra, jag vill ju bli klar”. Det krävs en ordentlig disciplin för att stanna upp och säga: ”Jag vill vara pigg i morgon också, så jag slutar nu.” Disciplinen handlar alltså inte om att pressa sig själv utan att stanna i tid!
Att vara utvilad, passionerad och andligt inspirerad anses vara ett orealisktiskt humflum.
Då har vi ännu inte nämnt det normbrytande. Vi lever i ett samhälle där normen är att vara trött, avsky sitt jobb och dricka alkohol för att varva ned. (Och så låtsas vi vara förvånad när den mentala ohälsan växer för varje år. Jättemärkligt, eller hur?)
Att vara utvilad, passionerad och andligt inspirerad anses vara ett orealisktiskt humflum.
Det är INGEN som påstått att det är enkelt att hålla energiflödet i sin själ och leva ett andligt näringsrikt liv.
Men det är hållbart. På riktigt hållbart. På alla plan.
Det gör att vi väljer tillbaka det vi en gång intresserat oss av – gång på gång. Så vi blir uthålliga. Vi blir pålitliga. Folk vet var de har oss.
En själ som sjunger är trots allt nyckeln till hållbarhet.
