Vilken är din själs innersta längtan?
– Läk dig själv genom att hitta följa den
Andlig vägledning kan ges utav flera olika anledningar. Den mest välkända är förstås tarotkort, där den andliga vägledaren kikar i korten för att se vad som är på väg in i ens liv. Så jobbar vi inte riktigt på Inner Peace by Känsla… Bara nästan.
Helande och att följa sin innersta längtan hänger ihop
Vi arbetar med helande. Och en del av helandet handlar om att följa sin innersta längtan. Ja, det stod verkligen det. Du får läsa meningen igen om du vill. Helande och följa sin innersta längtan, eller att följa sin passion, hänger ihop.
Vi strävar alltid efter fritt flöde
I kroppen vill vi ha ett fritt flöde. Vi vill att energi ska flöda med lätthet från huvud till tå, utan att stanna upp någonstans längs vägen. Föreställ dig blodomloppet, det brukar vara lättare. Vi vill ha blod som cirkulerar i hela kroppen, utan förkalkningar eller någon typ av stock i blodkärlen. Fritt flöde= välmående och frisk. Stagnation och begränsningar = riskfaktorer för sjukdom.
Hinder blockerar energin
Energin i stannar upp när vi hindrar oss själv. Det spelar ingen roll om det är ett fysiskt trauma, en känslomässig chock eller rädsla och okunskap. Om vi inte följer vår innersta längtan, utan stannar upp längs vägen, dämpas vår geist. Ju mer begränsningar, desto mer kvävd geist. Så av den anledningen hänger helande och att följa sin innersta längtan ihop.
Visst är det intressant att se var vi är på väg, men det är inte den enda möjligheten
Att ge en läsning utifrån nuet är ungefär som att berätta var ett flygplan som går på autopilot är på väg. Det är sant och riktigt, och högst troligt – även om oförutsedda saker kan hända längs vägen. Men bara för att flygplanet just nu är på väg i en riktning betyder det inte att det måste vara på väg i den riktningen. Vi kan påverka vår egen framtid!
När vi förändras byter vi färdriktning
Genom att göra förändringar, energimässigt och i attityd, kommer flygplanet att byta färdväg. Och det tycker jag är jättespännande. Jag ser det hela tiden. Relationer som läker. Dörrar som plötsligt öppnar sig. Det ödesskiftande sker varje gång vi får en Reikiinitiering, åtminstone om man hittills inte följt sin innersta längtan och har ett liv som är byggt utifrån smärta och rädslor. Reikin sätter oss i kontakt med vårt eget högre jag och hjälper oss att ta ut kursen igen.
En andlig läsning är en slags förhandstitt
Så när jag gör läsningar letar jag efter vad din själ innerst inne längtar efter, och vad som händer då. Det är en slags förhandstitt, så att du får ta del av en alternativ färdrutt. Jag tycker att en andlig vägledning ska vara genomdränkt av positiv energi och hjälpa en att se tillvaron ur ett uppbyggande perspektiv.
Motgången tvingar oss att växa
Sedan är det så att alla liv, oavsett om vi följer vår innersta längtan eller inte, kommer att innehålla motstånd och motgångar. Det är nämligen motstånd som vi tvingas att växa utanför vår trygghetszon. Den andliga vägledningen innehåller förslag på hur man kan hantera motgången och vad vi ska lära oss utav den. Då tänker man ”HURRA! DET FUNGERAR” istället för att bli rädd och tro att man gör fel när motståndet infinner sig. Alla krafter framåt möts alltid av en motriktad friktionskraft, så är det bara. Det är en naturlag.
Vill du ha ett exempel?
Jag har en kund som har en enorm potential som hon vill förverkliga. Som en sann entreprenör kommer hon att vilja skapa något som inte finns än. Hon befinner sig däremot i en utmanande bransch, vilken innehåller mycket hierarkier, makt och pengar. Vilka har en tendens att lyfta fram det värsta hos folk. Kunden har nyligt fått en kollega som hon ska samarbeta med. Och denna kollega… Låt oss säga att hon är svårjobbad. Hon kan vara glad och trevlig, men i nästa stund tar hon min kunds idéer och presenterar för chefen som sina egna.
Varför sätter då livet min kund i samma rum som denna utmanande person? Jo, därför att denna person är en guldgruva! Hon personifierar NÄSTAN ALLA utmanande personer som finns i branschen. Hon vänder kappan efter vinden. Slickar röv. Och hon skulle kunna armbåga sig dit hon vill utan att tveka.
Visst är det tungt att sitta i samma arbetsrum med någon som man inte kan lita på. Men det är ändå bara en tidsfråga innan min kund möter fler sådana personer. Och om man bara träffar en sådan en gång i halvåret, eller på ett enda projekt, kan personlighetstypen vara svår att känna igen, och ännu svårare att förstå sig på. Men genom att tvingas samarbeta varje dag, så MÅSTE min kund lära sig att förstå, för att kunna hantera sig själv i närheten av henne.
Min kund tränar sig i att själv hålla sin vibration, och vara glad, positiv och tillmötesgående, samtidigt som hon lär sig vad hon kan, och inte kan säga, och varför. En grymt utmanande situation, men när hon väl knäckt koden kommer hon att ha nytta av den i resten av sitt liv! Hon vill ju kunna samarbeta med kollegan under uppbyggande former, för om kollegan får rätt förutsättningar är hon en riktig tillgång. Hon är ju smart, kunnig och arbetsvillig, och det är ju bra egenskaper. Kollegan har bara inte förstått betydelsen av kärleksfull omsorg och andlighet… än.
Den andliga vägledningen hjälper min kund att hålla fokus, och kliva in i varje dag med en kärleksfull medvetenhet. Istället för att bli förbannad och frustrerad på kollegans kortkommanden, vilket är den naturliga reaktionen. När hon lär sig att hantera sin kollega har hon lärt sig en attityd och ett fokus som hon kommer att ha nytta av i resten av sitt liv! Det är detta som kallas att förvärva de egenskaper som man behöver. Och det är så här som andlig vägledning hos oss fungerar. Den ger livsstrategier som hjälper en att ta vara på de utmaningar som finns i livet.
Det viktiga är hur vi hanterar det som kommer till oss
Så det viktiga är inte bara vad vi har. Utan hur vi hanterar det. När vi lärt oss de färdigheter som vi behöver läsa oss, då kommer livet att kunna ge oss mer möjligheter. Vårt liv formas inte bara över vad som kommer till oss, utan genom hur vi hanterar det.
Den innersta längtan, hur hittar du den?
Hur gör jag då när jag letar efter den innersta längtan? Jag frågar själen, förstås! Det är ju enklast att fråga den som det berör. Men det finns knep att ta till om man tycker det är svårt att höra själens röst:
Så här hittar du din inre längtan
- Se dig själv utifrån. Vår innersta längtan ligger i vår natur.Det vi är skapt för är ofta sådant som är så självklart, logiskt och övertydligt att vi inte ser det. Det är lättare att se vad som gör oss unik om vi ser oss själv utifrån.
- Leta i tidig uppväxt. Ofta fick själen fritt spelrum när vi var små. Vad var du intresserad av? Vad kunde du göra i timmar? Ofta var det något som var så självklart att du inte ens tänkte på att du gjorde det. Där har du fröet till själens innersta längtan.
- Leta efter röda trådar. Även om den innersta längtan varit hämmad så har den ofta lyst igenom vårt liv i alla fall. När vi tittar tillbaka ser vi ofta mönster och sammanhang som varit så självklara att vi inte tänkt på dem. Ofta har vi hållit oss i närheten av det vi är passionerade i. Men det är något som saknas.
- Leta efter det som saknas. Vår innersta längtan ligger ofta i våra egenskaper, vilka i sin tur ligger i våra gener. Om dina föräldrar hade levt i sin fulla potential, vad hade de gjort då? Där har du en uppfattning om vad har inom dig och vad din själ längtar efter.
Vår innersta längtan är viktigaste vi har när vi arbetar med oss själv och helande. För vad spelar det för roll vad som händer, om vi ändå inte vill ha det?
Vilken är din erfarenhet av själens längtan? Berätta!
Och dela gärna inlägget!
Jag har alltid älskat att lägga pussel ända sedan jag var liten. Jag är riktigt vass på det. Vet inte hur jag ser var bitarna ska vara, jag bara vet.
Jag har alltid drömt om att vara bra på något annat, på något jag kan ha nytta av. Längtat efter att hitta pusselbitarna i mitt egna liv. Aldrig känt mig riktigt bra på någonting särskilt. Väldigt grå och alldaglig. Ingen talang/ gåva som sticker ut i mängden.
Efter 50 år i mitt liv har jag lyckats komma till en punkt då min själ är lycklig varje dag. Jag finner ro o glädje i det mesta jag gör, även alla sysslor som hör till vardagen som att diska, städa, tvätta, allt känns roligt. Jag känner mig rätt unik i den frågan. Jag är på riktigt tacksam o lycklig i mig själv. Det kanske är min gåva till mig själv och världen?!
Vänligen, Anna-Lena
Jag har precis lyssnat på Masterclass, där bästsäljaren Malcom Gladwell (som bland annat skrivit Outliers : 10 000-timmarsregeln och andra framgångsfaktorer) berättar om sin passion för just pussel. Han ser berättarkonsten som ett pussel, och har använt sig av den metaforen för att skapa intressanta texter som stannar kvar långt efter det vi läst dem. Så även om vi inte förstår varför vi dras till något så finns det något viktigt där. Är pusslet en metafor för något annat?
Kärlek från Anna-Sofia
Hej ! Jag vet inte varför jag skriver men känner att jag måste.
Mina rädslor har också ställt till det men, med dem har jag inte varit där jag är idag. Rädslorna har drivit mig att söka efter svar och vägriktning kommer till mig ..Jag är så stolt över min svåra, stränga, rigida uppväxt. guds-trogna och andliga men oj så mycket skräp det var…Utifrån detta har jag jobbat mig till kärlek, ödmjukhet, stolthet och en innerlig tro på de goda.
Du har verkligen gjort ett helt fantastiskt arbete! Det är utmanande att arbeta med sig själv, och det du har lyckats med är fantastiskt! Jag ser att det finns något som driver dig. Det är en känsla, hellre en vision. Den grundar sig i en längtan. Andra må ha sagt att denna längtan är naiv, och att du borde vara realistisk. Men det är inget nativt i din längtan överhuvudtaget! Det du längtat efter, det är du alltid trott finns – även om du blivit knäckt när du mötts av livets hårdhet – det finns på riktigt! Det är din vision. Det du är här för att skapa. Den känsla du är här för att leva i och med. Din andliga gåva är att du har kapacitet att skapa energin som du innerst inne längtar efter. Det du längtar efter kan bli verklighet! <3
För mig tror jag att det är alla mina rädslorna som tar min plats och hindrar mig att se min innersta längtan. Men jag har en plan och det är en av anledningarna till att jag tog kontakt med dig. För att kunna möta mina rädslor behöver jag känna mig trygg i att kärleken finns. Så ju mera jag tränar på att ge mig själv kärlek kan jag också ha modet att möta mina rädslor. Delar med mig av denna artikel från i helgen.Det är skärtorsdag och jag hamnade mitt upp i en annan scen som utspelar sig för många hundra och kanske tusentals år.
Där Jesus är huvudpersonen. Den här berättelsen fick jag höra i kyrkan av en mycket bra berättare. Jag tog den till mig och gick hem och funderade, hur kan en historia från så lång tid tillbaka vara så aktuell i dag och i mitt liv? Precis när jag är mitt uppe i min 40 åriga värsta livskris.
Frågorna snurrar likt pariserhjulet om och om igen, ibland fångar jag upp svar som känns äkta och sanna för mig just då, och som leder mig vidare i krisen.
Krisen den utspelar sig i en blandning av alla mina känslor, det är som om jag satt mitt liv på repeat det liksom slutar inte visa sig min scen mitt skådespeleri.
I det nyktra eller lite klarare stunderna kan jag känna en stor tacksamhet att jag är i kris och kontakt med mitt liv och alla känslorna, men emellanåt är jag inte glad, och undrar varför jag måste ha det så jobbigt när det mesta bestått av en kamp hitintills.
Ja ja nog med självömkan.
Åter till historien om Jesus och Petrus kortfattad.
Jesus kom ner på jorden för att han ville visa människorna hur vi ska vara mot varandra. Så han kom och sa till Petrus i detta fallet. Jag vill tvätta dina fötter!
VAAAA!!!!! sa Petrus aldrig i livet NEJ.
Var på Jesus sa, Men Petrus detta är en kärlekshandling jag gör detta för att du ska ingå i alltet gemenskapen, och se och lära hur du kan dela dela vidare denna kärlek.
VAAAAA!!!!! är det sant sa Petrus är det därför du vill tvätta mina fötter?
Då kan du få tvätta mina händer och mitt huvud hela jag JA JA JA !!!!!
Nej! sa Jesus det är redan rent det är endast fötterna. Lär och se och nu ska ni alla som fått fötterna tvättade ut i världen och dela med er av denna handling.
Min fråga som dök upp i min värsta kris var? Varför sa Petrus NEJ först och sedan ändrade sig i tvära kast till ett rungade JA JA JA, mycket ja och erbjöd i sin tur sig mera än vad som Jesus erbjöd?
Det måste ha funnits skäl till både nejet och jaet? Jag undrar om det kan fungera så här? För mig i alla fall Nejet är rädslan och Jaet är kärleken.
Vad gör ett djur i naturen som blir skadat? Jo springer långt in i skogen för att skydda sig från det som skadade djuret.
Djuret dör eller läker ihop efter ett tag. Om det läker ihop tar den sig oftast ut på savannen igen, drifterna som förökning gemenskap och kärlek leder den till flocken igen, eller den hittar en ny flock att ingå i.
Men nu har den ju blivit skadad en gång och vill inte bli det igen, det gör ont. Djuret går inte tillbaks där den blev skadad, undviker i alla fall det på ett långt tag. Så nejet kanske är en skada eller rädsla av något som hänt i livet.
Vi kan inte gå här på jorden och inte bli lite skadeskjutna mera eller mindre även om det för mig skulle vara den bästa världen av alla så är det inte sanning eller möjligt.
Tur att vi fick gåvan att förlåta det gör det hela lite mindre smärtsamt.
Så frågan Jesus ställde eller han var ju faktiskt rätt på om att tvätta deras fötter.
Kunde det varit något i det som skrämde Petrus? Kunde det vara en fara ? Är det därför vi behöver den så väl? en överlevnad hos oss och djuren? Rädslan?
Hur var det då med det rungande JA JA JA. Kärleken är den också en överlevnad? ett barn kan dö av avsaknaden av kärlek.
Behövs dessa båda NEJ och JA RÄDSLAN och KÄRLEKEN. Kan dem två ta varandra i hand och säga.
Jag ser dig ! Vill du vara min vän?
Balansen mellan dessa två känslor är kanske det största som finns. Ibland blir det bara lite för mycket eller som berättaren sa vi hamnar i diket ( rädslan ) och kommer upp på vägen igen och fortsätter framåt ( kärleken )
Bägge behövs bägge får finnas hos mig från och med nu och dem tillsammans ger mig mera balans i mitt liv.
Tack för denna fina historia. Att kliva ut i den ljumma kvällsluften, promenera hem, och känna att jag är inte ensamen om att bära känslor som är en del av att vara människa, och att det gjorde till och med människor lång tid tillbaka var stort för mig. Tack kära livskris utan dig hade jag inte suttit i bänken, inte känt den sköna kvällsluften efteråt, inte känt just då att livet är rätt så härligt emellanåt.
Med kärlek och värme Monica ❤️
Hej och tusen tack för att du delar med dig av detta tankeväckande inlägg. Javisst är det rädslorna som hindrar oss ifrån att vara oss själva fullt ut. Jag har, liksom du säger att du behöver, också behövt återfå tron på kärleken (och på hela mänskligheten också). Kriser är givetvis jobbiga, men när man kommer ur dem brukar man upptäcka att det som egentligen tagit mest kraft är att hålla allt det jobbiga inom sig! Fantastiska saker väntar dig! Och det finns en anledning till varför man just brukar få kriser runt 40… Men det kan vi prata om en annan gång 😉 Kärlek från Anna-Sofia