För mig tog det lång tid att lära mig att uppskatta mina känslor. Från början tyckte jag att känslor var jobbiga. Jag tolkade uttryck som “möt dina känslor” som “lev ett liv i sorg och besvikelse”. Men jag kunde inte ha mer fel. Det var inte det som var poängen. Istället handlade det om att skapa en känsla av välbefinnande.   

Vi möter de tunga känslorna, för att de ska släppa sitt grepp om oss. Så att vi kan rikta vår uppmärksamhet på de känslor som vi vill ha mer utav.

Själv har jag två känslor från min barndom som jag gärna vill ha mer utav. Jag kan inte förklara komplexiteten i känslan, för den är unik. Det är en slags nyfikenhet. En iver och förväntan.    Det första är en känsla präglad av min pappas intresse för serier. Det är en unik känsla, som jag förknippar med hans arbetsrum, som jag aldrig upplevt i andra sammanhang. Det närmsta jag kommit är den känsla jag får när jag läser Tsai Chih Chungs böcker. Han har gjort seriestripar av andiga berättelser. När jag läser vaknar en berättarlust. 

Den andra känslan som jag tycker mycket om kommer ifrån samma arbetsrum, men några år tidigare, när min mamma bodde kvar i huset. Hon var biologilärare, och hon hade ett mikroskåp, sånna där glasskivor som man lägger i mikroskåpet, lackmuspapper och massa märkliga saker. Den känslan väcker en slags fascination för världen och för livet. Och den är jag erhört tacksam över att fått med mig i livet. Har du några favoritkänslor som du kanske har svårt att sätta ord på?  

Ibland kan man ha så mycket problem med ett chakra att man känner avision mot en färg.

Så var det för mig. Jag hade svårt för orange i många år. Jag tog det inte så allvarligt, trodde att det var en baksmälla från 70-talets bruna och orange färger. Att orange är magchakrats färg och att jag hade ont i magen nästan varje kväll, det tänkte jag inte på.   Medvetenheten kom när min dåvarande chef började prata om färger. Orange var hennes favoritfärg. Hon tyckte orange var varm, inbjudande och omtänksam. Hon läste en bok för att omslaget var orange. Jag läste den trots att omslaget var orange. Det var genom denna medvetenhet som jag först och främst hade en aversion. Och sedan upptäckte jag hur aversionen släppte i takt med att jag läkte. (Det var samma chef som gav min tidigare firma Känsla – ditt välbefinnande sitt namn. Det var flera år sedare som jag upptäckte att det var en av attraktionslagens nycklar)  

För mig symboliserar känlsocentret samma sak som matsäcken. Det är en plats där vi spjälkar den näring (mat eller känslor) som vi fått i oss under dagen. Om vi inte får tid att spjälka det vi fått i oss får vi ont i magen.   Vi vill äta gott och näringsrikt eftersom den energin bygger upp vår fysiska kropp.   Vi vill leva ett rikt, kärleksfullt och spännande liv, med många olika känslor eftersom den energin bygger upp vår själ.    Vad ska vi göra med känslorna då? Jo, vi kan inte veta vad vi vill ha förrän vi har upplevt det. Genom att uppleva känslor blir vi medvetna att de finns. När vi återskapar den känslan växer den inom oss. När känslan är tillräckligt stor kommer attraktionslagen att sätta oss i situationer som attraherar lika. Vi får mer utav den det vill säga.  

Känslan är som en näringslösning genom vilken livet uppstår.  

Jag kan faktiskt erkänna att jag inte riktigt lärt mig att återskapa de där känslorna från min barndom. Just nu är jag framförallt tacksam över att känslorna kommit tillbaka till mig, och jag blivit medveten om att jag fått uppleva dem.    Jag skulle gärna vilja lägga in exakt de känslorna i all min produktion, så att du som tar del av det jag gjort kan få känna samma sak. Men än kan jag inte riktigt få till det. Men det kommer. När jag kan återskapa känslan, då kan jag sprida den.   

Och det älskade läsare, är känslornas nyckel. Ta vara på näringen i dina känslor. Det är genom den du skapar ditt liv. Och i förlängningen, hur du skapar den verksamhet du vill befinna dig i.   

Skriven av AnnaSofia