Redan på brödavdelningen var grälet i full gång. Det började med oenighet om städning, vem som hade gjort, eller inte gjort, vad. Grälet fortsatte genom hela matvaruaffären. Vid godisdisken hade grälet utmynnat i ett förtvivlat ”du lyssnar ju ändå inte på mig.”, vilket fick den andra parten att börja gråta: ”du älskar mig inte.” Jag var fullständigt chockad. Men inte av den anledning som du kanske förväntar dig…

När jag började med Reiki tyckte jag det var smärtfyllt med konflikter. Det handlade inte om att jag hade svårigheter att sätta ned foten, för det kunde jag göra om det krävdes. Jag tyckte snarare att det var fysiskt plågsamt när människor var oense. Det var på den nivå att jag tyckte det borde vara olagligt att skrika på varandra i offentliga miljöer.

Dramatisk bild
Alla historier ska innehålla utveckling. Konflikten är till för att ge karaktärerna en möjlighet till utveckling.

Det är konflikten som driver historien vidare

När min lärare på en skrivkurs berättade att: ”Alla historier måste ha en konflikt. Det är konflikten som driver historien vidare. Ingen vill läsa om familjen lycklig”. Kände jag instinktivt: DET MÅSTE FINNAS ETT ANNAT SÄTT! Om det inte finns något annat sätt kan jag inte skriva historier – och då lägger jag ned skrivandet. Jag vägrade att befinna mig i konfliktens stridszon. Detta var 2003, två år innan jag började med Reiki. Behöver jag säga att mitt skrivande slocknade?

För att kunna bli en terapeut behövde jag lära mig att uppskatta konflikter

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det, men mina andliga hjälpare (livets osynliga krafter, mina hjälpänglar och guider) visste att jag både skulle bli terapeut och skribent. För att kunna göra detta behövde jag lära en färdighet: Jag behövde uppskatta konflikter.

Det handlade inte om att jag behövde tycka om att befinna mig i en konflikt. Och det betydde definitivt inte att jag behövde driva fram dem. Det innebar ”bara” att min uppgift som terapeut var att hjälpa mina kunder att hitta styrka och riktning genom deras konflikter. För att kunna föra detta så behövde jag uppskatta konflikterna.

Händelser som bjöd in ett annat sätt…

Livet började skicka upplevelser, insikter och mindsets till mig som var till för att förändra min åsikt om konflikter, för att kunna uppdatera den till en åsikt som gav mig och människor styrka.  

Det handlade inte om att jag själv behövde skrika åt andra människor, och inte ens att jag behövde tycka om att människor var oense. Jag behövde inte heller befinna mig i miljöer där människor gick i krig mot varandra. Vad jag behövde förstå var att människor behöver stöta emot obehag för att lära sig, och i förlängningen för att vilja förändras. Vi människor är nämligen så envisa att vi kommer att fortsätta på det gamla sättet så länge vi bara kan, om inte något sätter stopp för detta. Om vi ska göra en förändring behöver vi möta på ett obehag som är så påtagligt att vi tycker det är lättare att förändras än att fortsätta på det gamla sättet. Detta gäller även för positiva förändringar.

Fredsduva
Ibland behöver vi tappa det som är viktigast för oss, för att förstå hur viktigt det var…

Missunna inte människor deras kriser – det är då de växer som mest

Det var faktiskt en skrivarvän som gav mig de ord som kom att bli mitt nya mantra och min nya kärnvärdering. Det klickade inte omedelbart. Jag behövde ett par år för att syna påståendet med egna ögon se om det stämde. Vid denna tidpunkt hade jag börjat arbeta professionellt med Reiki och var inne på mina första verksamhetsår.

Jag kunde bara konstatera att påståendet stämde. Alla mina kunder som gjort positiva förändringar hade gjort det av denna anledning.  Jag hade gjort förändringar av denna anledning.

Orden min skrivarvän sa var: ”Missunna inte människor deras kriser – det är då de växer som mest.”  

Ibland behöver vi tappa det som är viktigast för oss – för att vilja återskapa det

När jag började arbeta som Reikiterapeut ville jag att alla människor skulle ha det lugnt och skönt på insidan och leva i harmoni med sig själv och med sin omgivning. Detta vill jag fortfarande. Jag tycker fortfarande att Inner Peace är målet med den personliga utvecklingen.

Men för att komma dit, för att leva i Inner Peace, behöver personerna själv vilja ha, och uppskatta, ett lugnt och stillsamt liv. Och det gör vi faktiskt INTE per automatik.

Människan dras till drama

Människan har en förkärlek för drama. Vi tycker att präktiga människor är tråkiga. Trots allt, ingen vill läsa om familjen präktig som bara går runt och säger snälla saker till varandra. Vi vill ha spänning och äventyr. Därför uppskattar vi inte alltid det välfungerande.

Vi uppskattar inte vår hälsa förrän vi blivit sjuk.

Vi uppskattar inte vänner förrän vi blivit ensamma.

Vi uppskattar inte Inner Peace förrän vi upplevt inre kaos.

Ofta behöver vi tappa det som är det viktigaste för oss – för att förstå vad vi tappat och vilja återskapa det.

Ett par som bråkar
Tack gode gud för de sparringpartner som hjälper oss att komma till insikt!

Låt människor testa tills de upptäcker att det inte fungerar

Den chock som jag upptäckte när paret grälade på matvaruaffären var inte att de grälade, och inte heller till vilken nivå grälet fortlöpte. Det var att jag log. Jag kände kärlek, respekt och omsorg för de båda personerna, och var fullständigt medveten om att båda hade rätt och båda hade fel. Det fanns saker de båda behövde lära av varandra, och de hade hittat ett perfekt bollplank för ändamålet. (Sedan skickade jag en tacksamhetstanke till min egen man för att han inte är grälsjuk, en av anledningarna till varför vi trivs med varandra är att vi inte skriker år varandra även om vi är frustrerade.)

Jag skickade förstås Reiki till dem, vilket de inte tog emot. Men jag kände mig fullständigt trygg i att de skulle reda ut sin situation och bli klokare på kuppen.

Läs mer: Kan man skicka Reiki till någon utan deras tillåtelse?

Har du haft någon kärnvärdering som du behövt gå in i och uppdatera med nya mindset? Berätta!

Dela den här historien till någon som behöver höra det.

Skriven-av-AnnaSofia-2019