Den här historien kommer ifrån Det är aldrig kört!, vilken är skriven av Kristina Reftel. Jag tycker det är en fantastisk påminnelse om vad sann frid verkligen är.

För länge sedan utlyste konungen i ett land långt borta en tävling. Den konstnär som kunde måla en tavla som föreställde sann frid, skulle få en riklig belöning.

Under de kommande månaderna strömmade bidragen in. Efter att konungen länge och väl studerat tavlorna stod valet till sist mellan två olika bidrag.

Den första tavlan var en oerhört vacker bild av ett berg vid en sjö. De höga bergen med sina snöklädda toppar kontrasterade vackert mot den djupblå himlen. Bergen och träden avspeglades kristallklart i den blanka vattenytan i sjön. Konungen tyckte mycket om tavlan, men den var ingen självklar vinnare.

Den andra tavlan var helt olik den första. Den föreställde ett brusande vattenfall, där vattnet störtade ned längs en bergvägg. Himlen täcktes av mörka moln, som gav intrycket av ett oväder var på väg. Men den som tittade riktigt noga på tavlan upptäckte att alldeles i kanten av de störtande vattenmassorna, på en utskjutande klippa i bergväggen, hade konstnären målat en fågel i sitt bo. Fågeln låg på rygg, trots oron runtomkring.

“Detta är den vinnande tavlan” sa konungen till sist. “För sann frid är inte frånvaron av storm. Sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen.

Vad är sann frid för dig?