Har du nyligt gått igenom en stor transformation? Har du utmanat dig själv, läkt eller lärt dig nya saker? Känner du att du tappat flödet och som om att du missar något? Håll bara lugnet. Du är precis där du ska vara. Du har bara tagit ett steg på utvecklingstrappan.

Utvecklingstrappan är en metafor för det som sker när vi utvecklas, och denna enkla men fantastiska förklaringsmodell har hjälpt mig och mina kursdeltagare otaliga gånger. Det är lättare att ta emot förändringen när vi förstår varför vi möter det vi möter och varför vi känner det vi känner. Utvecklingen blir också lättare, tryggare och mer förutsägbar när vi ser sammanhanget mellan det vi önskat och det som händer.

Vanligtvis pratar man om utvecklingstrappan när man försöker förändras och klättra upp ett trappsteg. Alla förflyttningar kräver energi. Det är som en sten som ligger på marken. Den kommer inte att hipps vipps flyga upp och lägga sig på verandabordet. Om vi vill flytta stenen behöver vi tillställa kraft och lyfta upp den. När vi tar ett kliv på utvecklingstrappan behöver vi ha kraft i form av motivation. Vi behöver också investera tid och energi i att göra förändringen, och dessutom vara tillräckligt avslappnade för att ta emot det som kommer till oss. Det är krävande att klättra ett utvecklingssteg. När vi passerat the-point-of-no-return och klivit upp för trappsteget brukar vi känna oss mör, skakig på benen och adrenalinstinn.

När vi gått i mål blir det tomt

Men det här inlägget handlar inte om kraftansamlingen för att ta sig upp för trappsteget, utan om tomheten som uppstår efteråt. När vi står på det nya trappsteget och undrar varför kämpandet har upphört? Vi vet ju var vi vill, varför får vi inga fler tecken? Varför ser vi inte riktningen? Varför känner vi inte flödet? Har livet glömt bort oss?

Nej, livet har inte glömt bort oss. Tomheten vi upplever är stillheten innan nästa storm, för det kommer en ny utmaning. Det kommer ett nytt trappsteg. Men just nu ligger den ganska långt borta. Även om huvudet tycker att ”det här går ju jättebra, jag orkar fortfarande” så är vi faktiskt ganska dränerade på insidan. Det vi behöver nu är att fylla upp de sinande resursdepåerna. Vi behöver fylla oss med kraft och energi. Förutsättningarna för att kunna vila upp oss har aldrig varit bättre än just nu.

Illustration av en utvecklingstrappa och det första steget på den nya nivån.

Du befinner dig på en ny spelplan, och behöver lite tid att ta in denna nya plats

Det finns även en annan sak som sker på energiplan under denna period. Det handlar om en integration av den nya energin och de nya förutsättningarna. När vi tog klivet ifrån det gamla, lämnade vi också något bakom oss. Och på det nya trappsteget stod en öppen dörr. Vi behöver tid för att känna in den nya platsen vi befinner oss på. Än är vi så väl medvetna om vem vi var, att inte har upptäckt vem vi har blivit. Och vilka förutsättningar som finns nu, som inte fanns förut. Vi behöver vara, landa, känna, fylla på. Och det är därför vi upplever att vi befinner oss i ett tomrum.

LÄS MER Energibindningar ge win-win

Här kommer fyra tips på hur du kan göra vistelsen på det nya trappsteget så trivsamt som möjligt:

1. Ta vara på tiden

Tomhet har en tendens att bli stressande. Det är som skillnaden mellan arbetslöshet och semester. Om man trivs på jobbet är semestern ett skönt avbrott från vardagen. Om man inte vet att när, vilket eller ens om man har ett jobb att gå tillbaka är det ofta svårare att slappna av och verkligen vara ledig. Har du hört någon säga: ”Jag önskar att jag hade tagit vara på ledigheten när jag faktiskt vad ledig?”. Då förstår du utmaningen. Att ta vara på tiden, under tiden du befinner dig i tomrummet, är både en utmaning och en värdefull nyckel.

Ta vara på tiden i mellanrummet

2. Håll lugnet, riktningen kommer tillbaka

Ett vanligt misstag vi kan göra när vi befinner oss i tomheten är att försöka återskapa det intensiva tempo och det flöde som fanns där tidigare. Men att jobba hårt i denna fas motverkar fasens syfte, och medför att vi måste befinna oss i fasen under en längre tid innan den fyllt sin funktion. Det är helt okej att sakna drivet, passionen och den tydliga riktning som lyfte oss från det tidigare trappsteget. Men håll bara lugnet. Allt det där kommer tillbaka. Fortsätt bara med det som får dig att må bra. Den nya riktningen kommer att visa sig. Du kommer att få en ny ledstjärna. Livet behöver bara få tid att skriva om ditt öde först.

Håll lugnet, din riktning kommer tillbaka

3. Lär dig nya saker

Den första delen av en utvecklingstrappa handlar om att ta emot energin ifrån den ny energinivån. Under denna nya fasen kommer du i kontakt med nya frågor, tankar och utmaningar. Det är lite som en skolstart, där du första veckan blir presenterad inför den ena läroplanen efter den andra. Det är lätt att känna sig okunnig, men gå inte in i den känslan. Du har gott om tid att lära dig det du kommer i kontakt med. Använd tiden till att lära dig om det du kommer i kontakt med.  

Olika personligheter lär sig på olika sätt. Vissa läser böcker, andra går kurser, och andra umgås med sakkunniga och lär sig genom deras exempel. Det viktiga i början av en inlärningskurva är att vara öppen och samla på sig så mycket kunskap som möjligt. Insikterna, mönstren och sammanhanget kommer senare. Nu behöver du rådata och baskunskaper. Ta vara på inlärningsfasen och försök lära sig så mycket som du bara kan. När rätt möjligheter kommer, då är du även beredd på att ta emot dem.   

Lär dig nya saker

Så använder du Reiki i början av en utvecklingsfas:

Reiki är ett fantastiskt sätt att fylla upp energidepåerna. I detta läge, när vi landar, behöver mer energi och kanske inte har så mycket som triggar eller pressar, passar handpåläggning och ”Reiki till dig själv” perfekt. Reikienergin har en egen intelligens som ger dig det mest perfekta helandet just nu. Det enda du behöver göra är att ta emot.

Känner du igen tillståndet som är beskrivet i inlägget? Berätta i kommentatorsfältet nedan!

Kom också ihåg att prenumerera på söndagsbloggen! Då får du alla inlägg direkt i din mailbox.  

PS. Rubriken är ett ryskt talesätt som jag ramlade över när jag letade efter något helt annat. Jag blev omedelbart förtjust i det. Hur många gånger har man inte avtagit från vägen, för man tvivlar eller hoppas att det ska finnas ett enklare sätt? Leta inte genvägar där vägen löper rakt är en fantastisk påminnelse om uthållighet och vikten av att fortsätta framåt.

Skriven av AnnaSofia